I Almedalen är alla partier köttsocialister

Mitt under Almedalsveckan satte Centerpartiets partiledare ett pris på sin medverkan i nästa regering: mer skattepengar till djurindustrin och en halv miljon fler betande djur. Det är inte landsbygdspolitik. Det är köttsocialism. Och hon är långt ifrån ensam.

Den här veckan, mitt i Almedalen, gjorde Centerpartiets partiledare Elisabeth Thand Ringqvist saken officiell. I en debattartikel i Expressen ställde hon ett nytt villkor för regeringssamverkan efter valet: ett jordbruksavdrag, en större jordbruksbudget och ett uttalat mål om en halv miljon fler betande djur. Översatt till klarspråk: ge djurindustrin mer av dina skattepengar, annars fäller vi regeringen. Vår replik mot det fick aldrig plats på Expressens debattsida. Så vi tar den större bilden här i stället, för Centern är bara toppen av ladugårdstaket.

Ironin är som mörkast hos just Centerpartiet. Partiet beskriver sig gärna som en av Sveriges mest marknadsliberala röster: för avregleringar, för fri företagsamhet, emot att staten ska lägga sig i människors val. Adam Smith på valaffisch. Men så fort djurindustrin kommer på tal byts den osynliga handen ut mot statens fullt synliga plånbok. Att göra mer skattepengar och en halv miljon fler betande djur till villkor för regeringsmakt är inte marknadsekonomi. Det är att beställa planekonomi och skicka notan till skattebetalarna.

Den svenska köttsedeln, post för post

Här är vad den svenska regeringen nu gör, delvis inom ramen för EU:s jordbrukspolitik, för att hålla animalieproduktionen uppe:

• Dikobidraget. I juni 2026 beslutade regeringen om en ny ersättning på 1 000 kronor per diko och år, motsvarande runt 150 miljoner kronor från 2027, uttryckligen för att öka den svenska nötköttsproduktionen. En subvention vars hela syfte är mer kött. Nyhetsrubrikerna sammanfattade beslutet rakt på sak: ”billigare kött”.
• Den höjda betesmarksersättningen. I samma beslut höjdes ersättningen för skötsel av betesmarker med 600 kronor per hektar, vilket gör djurhållning på betesmark mer ekonomiskt attraktiv.
• Investeringsstödet för fler djur. Golvet för investeringsstöd sänktes från 200 000 till 50 000 kronor och budgeten utökades, bland annat för ”virtuella stängsel” som ska göra det lättare att hålla fler djur på bete. Skattepengar för att skala upp djurhållningen.
• Den skattebefriade dieseln. Jordbruket får tillbaka energi- och koldioxidskatten på sin diesel, sedan 1 maj 2026 hela 3 384 kronor per kubikmeter, varav koldioxidskatten ensam står för 2 553 kronor. Mitt i en klimatkris betalar staten alltså bönderna för att tanka fossilt och vill dessutom förlänga rabatten.
• Den nedsatta matmomsen. Kött beskattas inte med den normala momsen på 25 procent, utan med den tillfälligt sänkta livsmedelsmomsen på 6 procent. Det är ingen riktad köttsubvention, men staten gör också köttet billigare genom att beskatta det långt under normalnivån, så att det blir lika billigt som bönorna bredvid.

Och när insatskostnaderna stiger ligger ett krisstöd på 1,6 miljarder kronor redo. Det är visserligen utformat som ett arealbaserat stöd riktat mot växtodlingen, men det säger ändå allt om reflexen: så fort jordbruket knackar på öppnar staten plånboken.

Grunden för köttsocialismen är EU:s jordbruksstöd, där 82 procent går till animalieproduktion, som står för 84 procent av livsmedelsproduktionens utsläpp.

Ingen annan bransch i Sverige får den här behandlingen. Föreställ dig ett statsråd som klipper banden för en ny subvention på tobak ”för beredskapens skull”. Otänkbart. Men gör samma sak med kött och nästan hela riksdagen nickar.

Marknadskrafterna får råda i Sverige. Utom när de råkar gälla en biff.

Notan landar någon annanstans

Det märkliga är att vi subventionerar precis det vi säger oss vilja bli av med. Animalieproduktionen är en av de tyngsta drivkrafterna bakom både förlust av biologisk mångfald och övergödningen av Östersjön, dit jordbruket är en av de största mänskliga källorna genom foderodling, gödsel och ammoniak. Och den är dessutom usel matematik: globalt upptar animalieproduktionen 83 procent av jordbruksmarken men ger bara 18 procent av kalorierna och 37 procent av proteinet.

SLU:s forskare har räknat på saken och konstaterar att Sverige redan producerar 200 till 250 procent av befolkningens proteinbehov och att djuren gör av med mer energi och protein i foder än de ger tillbaka. Vi betalar alltså dyrt för att göra mindre mat av mer mark.

Politikerna säger att det handlar om beredskap. Men beredskap byggs inte av kylkedjeberoende kött, utan av baljväxter och spannmål som kan lagras i åratal och som direkt föder människor. Köttsocialismen gör Sverige fattigare, mer sårbart och smutsigare på en och samma gång.

Den verkligt liberala och gröna, vägen

Det finns ett alternativ som borde tilltala både den politiska högern och vänstern. En marknad fungerar bara när priserna säger sanningen och det gör de inte idag. Köttets kostnader för klimat, hälsa och övergödning bärs av oss alla, i stället för av den som producerar och säljer det. En verkligt liberal politik prissätter externa kostnader. Den subventionerar inte bort dem.

Lösningen är en matskatteväxling: avskaffa köttsubventionerna och inför i stället full moms på kött, mejeri, socker och hyperprocessad mat och noll moms på fullkorn, frukt och grönt. Då blir den klimatsmarta och hälsosamma maten billigast i butiken, utan en enda subventionskrona, samtidigt som de produkter som belastar klimat och hälsa får bära mer av sin egen nota.

Och det är ingen utopi. Danmark har redan infört världens första koldioxidskatt på jordbrukets utsläpp och ger tillbaka mark till naturen: rewilding på riktigt, inte betesromantik. Dessutom har Danmarks nya regering i sitt regeringsprogram från juni 2026 beslutat att helt slopa momsen på frukt och grönt och halvera momsen på all mat, så snart det är tekniskt möjligt och att ställa om mark ”fra foder til fødevarer”. Vår granne gör alltså samtidigt grönsakerna billigare och låter köttet bära mer av sina kostnader. Det är precis den växling vi efterlyser.

Sverige har avreglerat elen, posten, apoteken och järnvägen. Vi släppte till och med taxinäringen fri. Men köttet? Där håller vi fast vid den sista planekonomin, finansierad av dig som skattebetalare oavsett om du äter biff eller bönor.

I Almedalen vågade nästan inget parti säga att kejsaren är naken. Centerpartiet gjorde tvärtom en hel valfråga av att klä på honom fler kor. Så vi säger det här i stället: det är dags att avveckla köttsocialismen och börja odla för Sveriges bord.