Det vanligaste argumentet mot ett växtbaserat livsmedelssystem lyder: “Utan lantbruksdjur har vi inget naturgödsel. Då behöver vi ännu mer konstgödsel.” Det låter logiskt. Och det är fel.
Ett växtbaserat livsmedelssystem skulle kraftigt minska behovet av konstgödsel, inte öka det. Våra uppskattningar, baserade på Poore & Nemeceks globala data1 och svensk jordbruksstatistik5,6: i Sverige med 50 till 60 procent, i EU med över 50 procent, globalt med 40 till 50 procent. Förklaringen: det djurbaserade systemet kräver enorma arealer för foderproduktion som alla gödslas10,13, medan djuren bara återvinner en bråkdel av näringen.2 Djur skapar inte ny växtnäring. De konsumerar den med stora förluster.3
Djur skapar inte ny näring. De konsumerar den.
Kvävet i stallgödsel uppstår inte ur tomma intet. Det tillverkades i en konstgödselfabrik, spreds på en åker, togs upp av en foderväxt, åts av ett djur och en del hamnade slutligen i gödseln. Visst är stallgödsel en verklig och värdefull växtnäringskälla. Men för att få den behövde vi först tillföra mångdubbelt mer näring i form av foder. I varje steg försvinner kväve. Typiskt hamnar bara 20 till 30 procent av fodrets kväve som växttillgänglig näring i stallgödseln, med stora variationer beroende på djurslag, lagring och spridningsmetod.2 Resten, storleksordningen 70 till 80 procent, går förlorad: ammoniak vid lagring och spridning, lustgas till atmosfären, nitraturlakning till vatten.3
Att hävda att vi behöver djur för att få gödsel är som att hälla fem liter vatten i ena änden av ett läckande rör, samla upp en och en halv liter i andra änden, och sedan berömma röret för att det “producerar” vatten.
I det nuvarande systemet behövs konstgödsel i två led: först för att odla fodret, sedan sprids stallgödseln som komplement. I ett växtbaserat system behövs gödsel i ett led, direkt till grödor för mänsklig konsumtion, på en dramatiskt mindre areal.
Här finns ytterligare en ironi. Vi odlar redan baljväxter i Sverige, grödor som fixerar kväve ur luften genom sina rotknölar och därigenom minskar behovet av konstgödsel i hela växtföljden. Men omkring 80 procent av de baljväxter vi odlar går till djurfoder. Kvävefixeringen sker i marken oavsett vem som äter skörden. Skillnaden är vad som händer efteråt: skickas bönorna till en gris försvinner 70 till 80 procent av kvävet i förluster, och vi behöver dessutom odla spannmål och importera soja som ytterligare foder. Äter vi bönorna direkt behövs varken de extra foderspannmålen, den importerade sojan eller den konstgödseln som krävs för att odla dem.
I vissa europeiska baljväxtbaserade växtföljder har upp till 87 procent av kvävetillförseln kommit från biologisk fixering.4 Det är inte ett genomsnitt för all odling, men det visar potentialen: baljväxterna kan göra en stor del av det arbete som konstgödselfabriken gör idag, fast utan fossilgas och utan utsläpp.
Sverige: Uppskattningsvis 50 till 60 procent mindre konstgödsel
Från omkring 184 000 ton syntetiskt kväve per år (2022/23) till uppskattningsvis under 80 000 ton: halverad areal, baljväxter som fixerar kväve istället för att skickas genom djur, och ingen importerad fodersoja.
Sverige har 2,5 miljoner hektar åkermark.5 Ungefär 55 procent av skörden går till djurfoder.5 Vallodling till nötkreatur upptar knappt 40 procent av jordbruksmarken. På resterande areal odlas framför allt spannmål, varav merparten blir foder. Varje år sprids omkring 184 000 ton syntetiskt kväve (ren växtnäring) på dessa åkrar.6
Men 184 000 ton mäter bara vad som sprids i Sverige. Det mesta av kraftfodret är importerat. Sverige importerar stora mängder sojaprodukter, palmkärnexpeller och rapsmjöl för att föda grisar, kycklingar och mjölkkor.7 Den importerade sojan odlas framför allt i Brasilien, på tiotusentals hektar som gödslas med brasiliansk konstgödsel. Det är en skuggareal som inte syns i det svenska landskapet men som är lika verklig som fälten i Skåne.
Med ett växtbaserat livsmedelssystem halveras den nödvändiga odlingsarealen. De baljväxter vi redan odlar, och som idag till 80 procent blir djurfoder, går istället direkt till mänsklig konsumtion. Kvävefixeringen fortsätter i marken precis som förut, men utan att skörden skickas genom djur med 70 till 80 procent kväveförlust. Den importerade sojan behövs inte längre. Importbehovet av foder försvinner i stort sett helt. Vår uppskattade nettoeffekt: 50 till 60 procent mindre syntetiskt kväve, inhemskt och utomlands sammanräknat.
Effekten på Östersjön skulle vara påtaglig. Minst 94 procent av Östersjöns yta bedöms som övergödd enligt HELCOM:s senaste bedömning.8 Jordbrukets diffusa läckage av kväve och fosfor är den enskilt största källan. Enligt äldre belastningsdata har det svenska kväveutsläppet per capita legat på ungefär tre gånger Polens nivå.9 Att halvera den odlade arealen och dess konstgödsel vore ett av de mest verkningsfulla åtgärder Sverige kan ta för Östersjön. (Läs mer om hur den svenska livsmedelsförsörjningen påverkas av vårt foderberoende.)
EU: Uppskattningsvis över 50 procent mindre konstgödsel
Vår uppskattning: från 8,3 miljoner ton syntetiskt kväve per år till under 4 miljoner ton.
Inom EU används uppskattningsvis 63 procent av åkermarken för djurfoder, 71 procent inklusive betesmark.10 Under 2023 använde EU:s jordbruk 8,3 miljoner ton mineralgödselkväve enligt Eurostat.11 En stor del sprids på mark som odlar foder.
Till det kommer skuggarealen. EU importerar omkring 30 miljoner ton sojaprodukter årligen (siffran varierar mellan år), varav den helt övervägande delen går till djurfoder, odlade på uppskattningsvis 11 till 14 miljoner hektar i Brasilien och Argentina.12 Det är en yta i storleksordningen Österrike, gödslad och skördad utanför EU:s gränser enbart för att föda lantbruksdjur. I ett växtbaserat EU försvinner denna import. Samma logik som i Sverige: färre hektar, fler baljväxter, inget importfoder. Vår uppskattade nettoeffekt: en halvering av konstgödselbehovet, plus eliminering av all konstgödsel på sydamerikansk mark för europeisk foderproduktion. (Danmark har redan tagit ett första steg med sitt gröna trepartsavtal.)
Globalt: Uppskattningsvis 40 till 50 procent mindre konstgödsel
Storleksordningen 40 till 50 miljoner ton mindre syntetiskt kväve (ren växtnäring) per år. 75 procent av den totala jordbruksmarken, inklusive betesmark, frigörs.
Djurhållningen upptar 80 procent av den globala jordbruksmarken men levererar bara 17 procent av kalorierna.13 Den globala förbrukningen av syntetiskt kväve (räknat som ren växtnäring) överstiger 110 miljoner ton per år. Produktionen via Haber-Bosch-processen förbrukar 1 till 2 procent av världens fossila energi och släpper ut över 300 miljoner ton koldioxid årligen.14
Poore och Nemeceks metaanalys i Science 2018, baserad på 38 700 gårdar i 119 länder, visade att en global övergång till växtbaserad kost skulle kunna minska den totala jordbruksmarken (åker plus bete) från 4,1 miljarder till 1 miljard hektar och övergödningen med 49 procent.1 De planetära gränserna för kväve och fosfor, definierade av Stockholm Resilience Centre, är redan kraftigt överskridna: den totala mänskliga kvävefixeringen (industriell och avsiktlig biologisk) ligger runt 190 Tg per år, jämfört med en gräns på 62 Tg.15 En växtbaserad omställning skulle inte ensam lösa det överskridandet, men den skulle vara det enskilt största steget i rätt riktning. (Läs mer om hur en omställning påverkar den globala självförsörjningen.)
Men vad händer med fosfor, betesmark och biprodukter?
Tre invändningar förtjänar svar.
Fosfor och kalium. Till skillnad från kväve kan dessa inte fixeras ur luften. I det nuvarande systemet återförs en del via stallgödsel. Men i ett växtbaserat system finns andra vägar: rötning av skörderester och matavfall till biogas ger en rötrest som är ett fosfor- och kaliumrikt gödningsmedel. Återvinning av näring ur avloppsvatten, som redan pågår i pilotprojekt runt om i Europa, sluter cirkeln ytterligare. Lösningarna finns. Det som saknas är incitamenten, eftersom billig stallgödsel idag döljer behovet av dem.
Naturbetesmarker. En del mark kan bara betas, inte plöjas, och idisslare på sådana marker konkurrerar inte direkt med grödor för mänsklig konsumtion. Men det är avgörande att skilja mellan vilda betesdjur och dagens lantbruksdjur. En vild idisslare lever på det som marken ger. En svensk mjölkko eller diko på naturbete gör inte det. Hon får stora mängder kraftfoder, spannmål och proteinkoncentrat, som odlats på åkermark och gödslats med konstgödsel. Betet är ett komplement, inte en komplett foderstat. Det är just detta kraftfoder, inhemskt och importerat, som driver konstgödselbehovet. Naturbetesargumentet bygger på en bild av djurhållning som i praktiken spelar en mycket begränsad roll i det svenska livsmedelssystemet.
Biprodukter. Djuren äter idag inte bara spannmål utan även biprodukter från livsmedelsindustrin: drav, betmassa, kli. Utan djur behöver denna biomassa en annan väg. Kompostering och biogasrötning omvandlar den till gödsel och energi utan att passera ett djur, med bättre kväveåtervinning och utan de stora förluster som den djurbaserade kedjan innebär.
Sammanfattning
Följande uppskattningar bygger på Poore & Nemeceks data om markminskning och övergödning, kombinerade med officiell jordbruksstatistik om konstgödselanvändning och foderareal. De är storleksordningar, inte exakta prognoser.
| Uppskattad minskning syntetiskt kväve | Minskning jordbruksmark | Viktigaste effekten | |
|---|---|---|---|
| Sverige | 50 till 60 % | ca 50 % | Kraftigt minskat läckage till Östersjön |
| EU | Över 50 % | 50 till 60 % | Skuggarealen i Sydamerika elimineras |
| Globalt | 40 till 50 % | 75 % (total inkl. bete) | Väsentligt närmre planetens gränser |
Stallgödsel är en verklig växtnäringskälla. Men systemet som producerar den kräver mångdubbelt mer konstgödsel uppströms än det stallgödsel som kommer ut. Det djurbaserade livsmedelssystemet är inte lösningen på konstgödselproblemet. Det är problemet med konstgödsel.
Så räknar vi: tre uppskattningar steg för steg
Besparingen blir störst där djurhållningen är mest intensiv och foderberoende. I Sverige, med stora stallsystem och hög foderimport, blir vinsten därför sannolikt större än EU:s genomsnitt, som i sin tur är större än det globala genomsnittet. Här visar vi logiken bakom varje uppskattning.
Sverige: 50 till 60 procent mindre konstgödsel
Steg 1: Hur mycket konstgödsel används idag? Omkring 184 000 ton syntetiskt kväve per år sprids på 2,5 miljoner hektar svensk åkermark.6
Steg 2: Hur stor andel går till djurens foder? Ungefär 55 procent av den svenska skörden blir djurfoder.5 Vallodling (gräs och klöver till nötkreatur) upptar ensamt knappt 40 procent av åkerarealen. På resten odlas framför allt spannmål, varav merparten också blir foder. Sammanlagt gödslas alltså en stor majoritet av den svenska åkermarken för att producera djurfoder.
Steg 3: Vad händer utanför Sverige? Svensk djurhållning importerar dessutom stora mängder kraftfoder, framför allt soja från Brasilien.7 Den sojan odlas på tiotusentals hektar som gödslas med brasiliansk konstgödsel. Denna skuggareal syns inte i den svenska statistiken men den är lika verklig.
Steg 4: Vad händer om djurproduktionen upphör? Tre saker på en gång: (a) den svenska foderarealen frigörs och behöver inte längre gödslas, (b) den importerade sojan och dess konstgödsel i Sydamerika försvinner helt, och (c) baljväxter som idag till 80 procent skickas genom djur med stora kväveförluster kan istället gå direkt till mänsklig konsumtion och bidra med kvävefixering i växtföljden.
Varför blir vinsten så stor just i Sverige? Svensk djurhållning är intensiv och stallbaserad. Det innebär högt foderberoende och stor foderimport. Ju mer foder som krävs per kilo livsmedel, desto mer konstgödsel krävs uppströms, och desto mer finns att spara. Det är därför Sverige sannolikt ligger i det övre intervallet bland europeiska länder.
Uppskattning: Från omkring 184 000 till under 80 000 ton syntetiskt kväve per år (50 till 60 procent minskning, inhemskt och utomlands sammanräknat).
EU: Över 50 procent mindre konstgödsel
Steg 1: Hur mycket konstgödsel används idag? EU:s jordbruk använder 8,3 miljoner ton mineralgödselkväve per år.11
Steg 2: Hur stor andel går till djurens foder? Uppskattningsvis 63 procent av EU:s åkermark odlar djurfoder, 71 procent inklusive betesmark.10 En stor del av konstgödseln sprids alltså på mark som producerar foder.
Steg 3: Vad händer utanför EU? EU importerar omkring 30 miljoner ton sojaprodukter årligen, odlade på 11 till 14 miljoner hektar i framför allt Brasilien och Argentina.12 Det är en yta i storleksordningen Österrike som gödslas och skördas utanför EU:s gränser enbart för europeiska lantbruksdjur.
Steg 4: Vad händer om djurproduktionen upphör? Samma logik som i Sverige: inhemsk foderareal frigörs, sydamerikansk skuggareal elimineras, baljväxter tar en större roll i växtföljderna.
Varför något lägre än Sverige? EU:s genomsnitt dras ned av länder i Sydeuropa med mer växtbaserade mattraditioner (olivolja, bröd, baljväxter direkt till människor) och mer betesbaserad djurhållning som använder mindre konstgödsel per djur. I detta system finns mindre konstgödsel uppströms att spara. Sverige, med sin intensiva stallbaserade mjölk- och grisproduktion och höga foderimport, har sannolikt ett större besparingspotential per capita.
Uppskattning: Från 8,3 till under 4 miljoner ton syntetiskt kväve per år (över 50 procent minskning, plus eliminering av konstgödsel på sydamerikansk skuggareal).
Globalt: 40 till 50 procent mindre konstgödsel
Steg 1: Hur mycket konstgödsel används idag? Världen använder över 110 miljoner ton syntetiskt kväve per år.14
Steg 2: Hur mycket mark upptar djurhållningen? 80 procent av den globala jordbruksmarken, men den levererar bara 17 procent av kalorierna.13 Merparten av denna mark är betesmark, inte åker.
Steg 3: Vad visar forskningen? Poore och Nemeceks metaanalys visade att en global växtbaserad omställning kan minska den totala jordbruksmarken (åker plus bete) med 75 procent och övergödningen med 49 procent.1
Steg 4: Varför lägre procent än i Sverige och EU? Globalt finns stora regioner med extensiv djurhållning: kor på stäpp, getter på torra marker, nomadiska herdar. Dessa djur lever huvudsakligen på bete och kräver lite eller ingen konstgödsel. Att ta bort dem frigör marken men sparar nästan ingen konstgödsel. Det är de intensiva systemen, framför allt i Europa, Nordamerika och delar av Asien, som driver konstgödselsbesparingen. När det globala genomsnittet blandas med extensiva system blir procentminskningen lägre, även om den absoluta besparingen i ton är enorm.
Uppskattning: Storleksordningen 40 till 50 miljoner ton mindre syntetiskt kväve per år (40 till 50 procent minskning).
Läs mer: EAT-Lancet 2.0 — vegansk mat räddar flest liv och har lägst miljöpåverkan
Källförteckning
- Poore, J. & Nemecek, T. (2018). “Reducing food’s environmental impacts through producers and consumers.” Science, 360(6392), 987–992.
https://www.science.org/doi/10.1126/science.aaq0216 - Rotz, C.A. (2004). “Management to reduce nitrogen losses in animal production.” Journal of Animal Science, 82, E119–E137. Se även Uwizeye, A. et al. (2020), “Nitrogen emissions along global livestock supply chains.” Nature Food, 1, 437–446.
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/15471791/ - University of Minnesota Extension. “Manure application methods and nitrogen losses.”
https://extension.umn.edu/manure-management/manure-application-methods-and-nitrogen-losses - Anglade, J. et al. (2015). “Relationships for estimating N2 fixation in legumes: incidence for N balance of legume-based cropping systems in Europe.” Ecosphere, 6(3), art37.
https://esajournals.onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1890/ES14-00353.1 - Jordbruksverket. Jordbruksstatistisk sammanställning. Åkerarealen 2,5 till 2,53 miljoner hektar, 2020 till 2023.
https://jordbruksverket.se/om-jordbruksverket/jordbruksverkets-officiella-statistik/jordbruksverkets-statistikrapporter/statistik/2023-06-14-jordbruksmarkens-anvandning-2023.-preliminar-statistik - Jordbruksverket. Försäljning av mineralgödselmedel. Omkring 184 000 ton kväve (ren växtnäring) gödselåret 2022/23.
https://jordbruksverket.se/om-jordbruksverket/jordbruksverkets-officiella-statistik/jordbruksverkets-statistikrapporter/statistik/2024-01-18-forsaljning-av-mineralgodselmedel-for-jord–och-tradgardsbruk-under-2022-23 - SLU, Institutionen för husdjurens utfodring och vård. “Soja i fodret till våra husdjur.”
https://www.slu.se/institutioner/institutionen-for-tillampad-husdjursvetenskap-och-valfard/specialsidor/soja-till-husdjur/ - HELCOM (2023). State of the Baltic Sea, Third holistic assessment (HOLAS 3). Andelen övergödd yta ligger på cirka 94 procent i den senaste bedömningen.
https://stateofthebalticsea.helcom.fi/findings/pressures/pollution/eutrophication/ - Larsson, M. & Granstedt, A. (2010). “Sustainable governance of the agriculture and the Baltic Sea — Agricultural reforms, food production and curbed eutrophication.” Ecological Economics, 69(10), 1943–1951. Avser historiska belastningsdata; nyare siffror kan avvika.
https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S092180091000193X - Greenpeace European Unit (2019). “Feeding the Problem: the dangerous intensification of animal farming in Europe.” Siffrorna är uppskattningar från en intresseorganisation men ligger i linje med Eurostat-data om fodergrödors arealandel.
https://www.greenpeace.org/eu-unit/issues/nature-food/1803/feeding-problem-dangerous-intensification-animal-farming/ - Eurostat (2025). “Agri-environmental indicator: mineral fertiliser consumption.”
https://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php?title=Agri-environmental_indicator_-_mineral_fertiliser_consumption - Europeiska miljöbyrån (EEA). “EU animal feed imports and land dependency.” Importvolym och arealuppskattning varierar mellan år och källa; 30 miljoner ton och 11 till 14 miljoner hektar är storleksordningen.
https://www.eea.europa.eu/en/analysis/maps-and-charts/eu-animal-feed-imports-and-1 - Our World in Data. “Half of the world’s habitable land is used for agriculture” och “Land use diets.”
https://ourworldindata.org/global-land-for-agriculture
https://ourworldindata.org/land-use-diets - Royal Society of Chemistry (2020). Energy & Environmental Science. Se även Carnegie Science, “Toward net-zero emissions nitrogen fertilizers.”
https://pubs.rsc.org/en/content/articlehtml/2020/ee/c9ee02873k - Richardson, K. et al. (2023). “Earth beyond six of nine planetary boundaries.” Science Advances, 9(37). Den totala mänskliga kvävefixeringen (industriell plus avsiktlig biologisk) uppskattas till omkring 190 Tg N/år, jämfört med gränsen 62 Tg.
https://www.science.org/doi/10.1126/sciadv.adh2458
