Replik till DN:s ledarsida: Matmomsen är en fråga om liv och död

Regeringen har tillsatt en utredning om differentierad matmoms. På DN:s ledarsida avfärdar Elias Rosell reformen som Tidö-krångel och skämtar om sänkt moms på falukorv och höjd moms på baba ganousch. Det är en bekväm hållning men en farlig. Ohälsosam mat dödar fler människor i världen än rökningen. Frågan är inte om momsröran blir en aning krångligare, utan om staten ska göra det billigare eller dyrare att dö i förtid.

Priser ska tala sanning

Rosell skriver att ”det är inte politikernas uppgift att avgöra om paprika bör ha högre eller lägre moms än ägg”. Men det avgörandet fattar politiken redan i dag. Sverige har beskattat broccoli och korv exakt lika ända sedan momsen infördes 1969. Också det är ett politiskt val: en enhetlig matmoms subventionerar läsk, godis och chark med samma kraft som morötter och havregryn. Neutralt är det inte. Det är bara osynligt.

I en marknadsekonomi ska priser tala sanning. Varor som skadar hälsa och miljö bär kostnader som inte syns på prislappen. De betalas i stället av vården, klimatet och skattebetalarna. Att prissätta sådana externa kostnader är inte klåfingrigt utan marknadsekonomins grundregel. Det är därför vi beskattar tobak och alkohol hårdare. Att just maten skulle stå utanför är inte principfasthet. Det är ansvarsflykt.

Ohälsosam mat dödar fler än rökningen

Global Burden of Disease-studien i The Lancet visar att kostrelaterade riskfaktorer orsakade 11 miljoner dödsfall i världen 2017, fler än någon annan riskfaktor, inklusive tobaksrökningens cirka 8 miljoner. WHO:s cancerforskningsorgan IARC klassar chark i grupp 1, cancerframkallande för människa, samma evidensklass som tobak och asbest. Livsmedelsverket har tvingats sätta en maxgräns på 350 gram rött kött och chark i veckan för att hålla nere cancer- och hjärt-kärlrisken. Det är ett myndighetstecken på att de här produkterna hör hemma utanför tallriken, inte på den.

Mot den bakgrunden blir Rosells skämt mörkare än han tänkt sig. Sänkt moms på falukorv vore statligt subventionerad cancer: staten betalar med ena handen för att göra oss sjukare och med den andra när notan hamnar i en vård som redan går på knäna.

Forskningen och folket är redan överens

Rosell framställer differentierad matmoms som ett hemsnickrat Tidö-infall. I själva verket är den ett av de mest genomanalyserade styrmedlen i hela livsmedelspolitiken. En modellstudie i Nature Food ledd av Marco Springmann vid University of Oxford visar att en momsreform som gör frukt och grönt billigare och animaliska livsmedel dyrare kan förhindra omkring 170 000 dödsfall per år i Europa, samtidigt som statens nettointäkter ökar och hushållens matkostnader förblir i princip oförändrade. En annan Nature Food-studie visar att enbart en slopad momsrabatt på kött kan kapa matkonsumtionens miljöpåverkan med upp till 5,7 procent. Och Nordiska ministerrådets generalsekreterare Karen Ellemann uppmanade redan 2024, på just DN Debatt, hela Norden att skatteväxla maten: dyrare kött och socker, billigare grönsaker.

Folket är med. 83 procent av svenskarna vill slopa momsen på frukt och grönt. Danmark är redan på väg: den danska regeringen vill ta bort momsen på frukt och grönt helt och skapa ett momsgap mot övriga livsmedel. Det som saknas i Sverige är inte kunskap. Det är mod.

Gör det nyttiga billigast

Vägen framåt är enkel att beskriva: nollmoms på baljväxter, grönsaker, frukt och fullkorn, finansierad genom högre moms på de livsmedel som skadar hälsa, klimat och miljö. Baljväxter har en bråkdel av köttets klimatavtryck och hör till det mest hälsosamma vi kan äta. En moms som gör bönor, linser och grönsaker billigast av allt förebygger sjukdom, räddar liv, avlastar vården och skär utsläppen på samma gång.

Rätt utformad kan matmomsen bli ett av statens billigaste sätt att rädda svenska liv. Fel utformad blir den ett prisstöd till våra dödligaste matvanor. Det valet är politiskt och det går inte att skämta bort.