Netflix granskar kycklingindustrin: Mo Gilligan åt friterad kyckling i 28 dagar och mötte systemet bakom 78 miljarder slaktade kycklingar om året

När den brittiske komikern Mo Gilligan fick uppdraget lät det som ett drömjobb: Netflix skulle betala honom för att äta kyckling. Under 28 dagar åt han friterad kyckling till frukost, lunch och middag. Resan gick från Storbritannien till klassiska kycklingdestinationer i USA.

Upplägget påminner om Morgan Spurlocks Super Size Me från 2004. Men drömjobbet blev snabbt något annat. Gilligan gick upp i vikt och fick okontrollerbara svettningar, humörsvängningar och plötsliga perioder av djup sömn som han kallade skrämmande.

Just där ligger dokumentärens poäng. Big Chicken: A Fast Food Conspiracy handlar mindre om Gilligans matsmältning och mer om industrin som byggt upp själva suget.

Enligt The Irish Times är friterad kyckling världens snabbast växande snabbmatsprodukt. Britterna lägger dagligen över 12 miljoner pund på produkten som säljs på fler än 6 000 ställen. I systemets botten slaktas 78 miljarder kycklingar i världen varje år.

Industrin som inte ville svara

Gilligan låter experter följa hur dieten påverkar hans kropp. Han besöker en djurfabrik nattetid med aktivister och försöker få industrins ledare att ställa upp på intervju.

Det visar sig svårt. Enligt Netflix lade KFC Global på luren när produktionen ringde. Endast den brittiska fjäderfälobbyn British Poultry Council medverkade. Ett försök att dokumentera en kycklinggård i Lincolnshire med djurrättsaktivister avbröts när gårdens säkerhet skärptes.

Två dagar efter premiären meddelade det brittiska lantbrukarförbundet NFU att man skulle granska filmen och bemöta eventuell felaktig information. Förbundet betonade samtidigt att brittisk produktion skiljer sig från amerikansk.

Djurskyddsorganisationerna ger en annan bild. Enligt The Humane League är omkring 90 procent av de brittiska matkycklingarna snabbväxande raser som kopplas till hälta, missbildningar och hjärtsvikt. The Times återger filmens jämförelse: Om bebisar växte lika snabbt som turbokycklingar skulle de inom två månader vara stora som en fullvuxen gris.

Vad detta betyder för Sverige

Systemet i filmen är globalt och Sverige är en del av det. Enligt Jordbruksverket slaktades 114 061 420 kycklingar här 2025. Det är den näst högsta uppmätta siffran. Nästan 4,5 miljoner kasserades.

Orsakerna framgår inte. Djurens Rätt uppger att snabbväxande kycklingar oftare har sjukdomstecken i bukhålan och muskelskador än långsamväxande. Turbokycklingen som filmen kallar ”frankenchicken” dominerar svenska stallar. Vi har tidigare granskat hur kycklingindustrin sprider en tarmbakterie kopplad till cancer och varför plågade kycklingar inte hör hemma på skoltallrikarna.

Filmens slutsats – att suget är skapat och inte medfött – speglas i svensk politik. Norge förbjuder reklam för ohälsosam mat riktad till barn. Sveriges landsbygdsminister kräver i stället köttgaranti i skolan samtidigt som branschen begär 5,3 miljarder kronor i nya stöd till en satsning där även matfågelproduktionen ska växa.

Kravet: låt kycklingen bära sina verkliga kostnader

Sverige bör införa en matskatteväxling som låter kycklingpriset spegla kostnaderna för djurlidande, miljö och folkhälsa. Turbokycklingen är lågprissystemets motor. Den extrema tillväxten gör kycklingen billig nog för industriell fritering och marknadsföring.

Kalkylen fungerar bara eftersom lidandet, utsläppen och sjukvårdskostnaderna saknas på prislappen. Hållbart Matsystem tror på marknadsekonomin. Men marknaden fungerar först när priserna talar sanning.

Rätt pris på de externa kostnaderna och slopade skadliga subventioner skulle göra den industriella kycklingproduktionen olönsam. Växtbaserad mat skulle kunna vinna av egen kraft. För lantbrukarna är det en möjlighet. Omställningsstöd bort från animalieproduktionen kan bryta den statligt skapade inlåsningen.

Slutord

Mo Gilligan trodde att han hade fått ett drömjobb. Efter 28 dagar hade hans kropp visat det som industrin helst inte talar om. Världens största kycklingkedja hade samtidigt lagt på luren.

Att granskningen kom från en komiker på Netflix och inte från en myndighet är talande. Filmens fråga gäller också Sverige: Hur länge ska ett system som slaktar 78 miljarder kycklingar om året få kallas normal drift?