Matsystemet är den största enskilda drivaren av biodiversitetsförlusten i världen. Tre fjärdedelar av all jordbruksmark används till djurhållning och foder, men animaliska produkter bidrar bara med cirka 18 procent av kalorierna vi äter. Resultatet: vilda ryggradsdjur har minskat med 73 procent sedan 1970, bara 6 procent av världens däggdjur på land är vilda, och Sveriges rödlista växer för varje ny bedömning. Den här sidan samlar forskningen om hur vi hamnade här – och hur ett växtbaserat matsystem kan vända utvecklingen.

Siffrorna som säger allt

Sex tal som tillsammans förklarar varför matsystemet är så avgörande för mångfalden på jorden.

• 73 procent – genomsnittlig minskning av vilda ryggradsdjurspopulationer 1970–2020 (WWF Living Planet Report 2024).
• 1 miljon – antal arter hotade av utrotning, av jordens cirka 8 miljoner kända (IPBES Global Assessment 2019).
• 75 procent – andel av världens jordbruksmark som går till djurhållning och foder (FAO; Poore & Nemecek, Science 2018).
• 18 procent – andel av världens kalorier som dessa 75 procent av marken producerar (Cassidy m.fl., Environmental Research Letters 2013).
• 94 procent – andel av biomassan hos däggdjur på land som utgörs av människor och tamdjur. Vilda däggdjur är bara 6 procent (Greenspoon m.fl., PNAS 2023).
• 6 av 9 – antal planetära gränser som mänskligheten överskridit. Biosfärintegritet (genetisk och funktionell) är en av de allra mest överskridna (Richardson m.fl., Science Advances 2023).

Varför matsystemet är den största hotfaktorn

IPBES Global Assessment (2019) rangordnar drivarna av den globala biodiversitetsförlusten i sjunkande ordning:

1. Förändrad mark- och havsanvändning
2. Direkt exploatering (t.ex. fiske, jakt, skogsbruk)
3. Klimatförändring
4. Föroreningar
5. Invasiva arter

Matsystemet – särskilt animalieproduktionen – är den enskilt största drivaren bakom fyra av dessa fem faktorer. Det är jordbruksexpansion som driver avskogning. Det är industriellt fiske som driver havsexploatering. Det är övergödning, pesticider och läkemedelsrester från djurhållning som driver föroreningar. Och uppvärmningen från matsystemet – omkring en tredjedel av världens växthusgasutsläpp (Crippa m.fl., Nature Food 2021) – driver klimatförändringen som i sin tur driver artförluster.

Enligt IPBES försvann cirka 100 miljoner hektar tropisk skog mellan 1980 och 2000, där ungefär 42 miljoner hektar i Latinamerika försvann till boskapsuppfödning. Detta är inte en sidoeffekt av matsystemet – det är matsystemet.

Markanvändningen: den osynliga miljökatastrofen

Om hela världen gick över till ett växtbaserat matsystem skulle vi frigöra cirka 3,1 miljarder hektar jordbruksmark – en minskning med 76 procent (Poore & Nemecek, Science 2018). Det är en yta tre gånger större än USA som kan återgå till skog, våtmark, savann och vildmark.

Detta är själva kärnan i kopplingen mellan tallrik och arter: varje hektar djurhållning är en hektar som inte är livsmiljö för vilda arter.

Globalt fördelar sig cirka 5 miljarder hektar jordbruksmark såhär (FAO / Our World in Data):

• Åkermark: cirka 1,5 miljarder hektar
• Betesmark: cirka 3,3 miljarder hektar
• Till djurens foder och bete går omkring 77 procent av all jordbruksmark, medan djurens produkter bidrar med cirka 18 procent av kalorierna och 37 procent av proteinet.

Poore och Nemeceks metaanalys av 38 700 gårdar i 119 länder visade att även den mest klimat- och markeffektiva animalieproduktionen i snitt använder mer mark per kalori än nästan alla växtbaserade alternativ. Kött från nötkreatur – inklusive svenskt – kräver 50–100 gånger mer mark per gram protein än baljväxter.

Sverige: ett unikt hårt drabbat land

Sveriges konsumtionsmönster är så markintensivt att vi lever som om vi hade fyra jordklot (WWF). Den svenska rödlistan växer: 5 217 arter är rödlistade och 2 373 klassas som hotade (SLU Artdatabanken, Rödlistan 2025).

De två faktorer som påverkar flest rödlistade arter i Sverige – igenväxning på land och brist på kontinuitetsskog – är båda direkt kopplade till jord- och skogsbrukets markanvändning. En tredjedel av alla rödlistade arter påverkas av skogsbruket (SLU Artdatabanken 2025).

Fåglarna i odlingslandskapet har minskat med någonstans mellan en fjärdedel och en tredjedel sedan 1970-talet (Svensk Fågeltaxering, Lunds universitet). Tättingar som sånglärka, tofsvipa och stare har rasat.

Åkermarken använder vi fel. Av Sveriges cirka 2,5 miljoner hektar åkermark går runt hälften direkt till foderproduktion (SLU). Samtidigt är hela ängs- och hagmarksarealen – de naturbetesmarker som ofta åberopas som motiv för svensk djurhållning – bara cirka 200 000–450 000 hektar, ungefär 0,5–1 procent av Sveriges totala landareal.

Betesromantiken håller inte matematiskt. Det krävs inte den svenska mjölkkostocken på cirka 290 000 djur för att hålla 0,5 procent av landet öppet. Och myten om att tamdjur skulle vara nödvändiga för biologisk mångfald är just en myt. Det öppna landskapet och den biodiversitet det hyser formades ursprungligen av vilda betare – visent, vildhäst, uroxe, älg, kronhjort och bäver – inte av moderna mjölkkor framavlade för maximal mjölkproduktion. Ett rewilding-baserat system med vilda betare ger högre artrikedom, återställer trofiska kedjor och skapar en dynamisk mosaik av bete, tramp och naturlig störning som domesticerade och sönderavlade djur aldrig kan matcha.

Övergödning och Östersjön – maten som dödar haven

Östersjöns döda havsbottnar täcker nu en yta lika stor som ett och ett halvt Danmark (Havet.nu; Naturskyddsföreningen). Nya mätningar visar rekordhalter av giftigt svavelväte på djupen (Stockholms universitet, 2024).

Jordbruket är den enskilt största källan till övergödningen i avrinningsområdena runt Östersjön (Naturvårdsverket; Jordbruksverket). Inom jordbruket är djurhållningen – via stallgödsel, foderodling och kväveläckage från vallar – den dominerande delen. Regeringen beslutade 2024 om ett nytt etappmål för att tvinga fram bättre hantering av stallgödsel, ett erkännande av att den fortfarande är ett huvudproblem.

Att minska djurhållningen är därmed inte bara en klimat- och markfråga – det är en akut åtgärd för Östersjöns överlevnad.

Pollinatorer, pesticider och den tysta våren

Pollinerande insekter – bin, humlor, fjärilar, blomflugor – har rasat i hela Europa de senaste decennierna. IPBES (Pollinator Assessment 2016) konstaterar att 40 procent av vilda pollinatörer riskerar utrotning globalt. I Tyskland har den totala insektsbiomassan i skyddade områden minskat med över 75 procent på 27 år (Hallmann m.fl., PLOS ONE 2017).

Huvudorsakerna är förändrad markanvändning och intensiv användning av bekämpningsmedel. Eftersom en stor del av de besprutade grödorna odlas som djurfoder, är animaliekonsumtionen en indirekt men avgörande drivare av insektsdöden.

Ett växtbaserat matsystem kräver mindre mark, färre monokulturer och mindre bekämpningsmedel – vilket är exakt det pollinatörerna behöver.

Haven: överfiske och industrifiskets dolda kostnad

Enligt FAO (State of World Fisheries and Aquaculture 2024) är 37,7 procent av världens fiskbestånd överfiskade. Andelen har stigit oavbrutet sedan 1974.

Ett ofta förbisett problem är att omkring en fjärdedel av all vildfångad fisk mals till foder – främst till odlad lax, räkor och gris (IFFO; Cashion m.fl., Fish and Fisheries 2017). Djurhållningen tömmer alltså inte bara marken; den tömmer också haven.

Svensk laxkonsumtion är ett mikrokosmos av problemet: den odlade norska laxen som dominerar våra butiker kräver cirka 1,3 kg vildfångad fisk i foder för varje kilo odlad lax (WWF).

94 procent av däggdjuren – människor och husdjur

Kanske den mest talande siffran i hela biodiversitetsforskningen: av all biomassa från landlevande däggdjur utgörs endast 6 procent av vilda djur. 62 procent är tamdjur (nötkreatur, grisar, får, getter), och 32 procent är människor (Greenspoon m.fl., PNAS 2023, uppdatering av Bar-On m.fl. PNAS 2018).

Tänk på vad det innebär. Av elefanter, vargar, björnar, hjortdjur, primater, rovdjur, gnagare och alla andra vilda landlevande däggdjur tillsammans: 6 procent av massan. Resten har vi ätit oss in på, bokstavligt talat.

Denna siffra är inte en metafor. Den är en röntgenbild av vad matsystemet har gjort med jordens ekologi.

Fem scenarier för Sveriges matsystem – och vad de betyder för mångfalden

För att visa vad valen betyder konkret har Hållbart Matsystem, inspirerat av bland annat EAT-Lancet-kommissionens scenarier, tagit fram fem framtidsvägar för det svenska matsystemet. Mångfaldskonsekvenserna per scenario:

Scenario 1 – ”Som idag” (business as usual)

Fortsatt hög animaliekonsumtion (~50 kg kött per person och år plus mejeri/ägg). Cirka 50 procent av åkermarken går till foder. Rödlistan fortsätter växa. Östersjön fortsätter döden. Jordbruksfåglarna fortsätter minska. Riskbedömning: 30×30-målet omöjligt att nå.

Scenario 2 – Kostråd 2024 (Livsmedelsverket)

Halverat rött kött, ökad andel baljväxter och grönsaker. Minskat markbehov med cirka 15–20 procent. Vissa positiva effekter på Östersjön. Fortfarande betydande belastning. Riskbedömning: 30×30-målet osannolikt.

Scenario 3 – Planetary Health Diet (EAT-Lancet 2.0, 2025)

Drastiskt minskad animaliekonsumtion (~14 g rött kött per dag), stor ökning av baljväxter, fullkorn och grönsaker. Markbehov minskar med cirka 40 procent. Kraftigt reducerat näringsläckage. Riskbedömning: 30×30-målet möjligt med rätt markförvaltning.

Scenario 4 – Växtbaserat med rewilding på tidigare betesmarker

All domesticerad animalieproduktion upphör. Tidigare åker- och betesmarker frigörs för rewilding med vilda betare – visent, kronhjort, vildhäst och älg – som återtar sin roll som ekosystemformare. Cirka 1 miljon hektar åker plus tidigare betesmark går tillbaka till naturliga betesprocesser. Möjligt att återställa våtmarker och återbeskoga stora områden parallellt. Riskbedömning: 30×30-målet realistiskt inom räckhåll.

Scenario 5 – Fullt växtbaserat (rewilding-max)

Sverige går över till helt växtbaserad kost. Cirka 1,25 miljoner hektar åker och runt 400 000 ha betesmark frigörs till våtmarker, lövskog, savannartade marker och rewilding. Jordbruksfåglar återhämtar sig. Östersjöns övergödningspåverkan från Sverige sjunker dramatiskt. Riskbedömning: 30×30-målet överträffat, Sverige blir ett föredöme.

Detaljerade scenarieberäkningar för klimatet finns på systerhubben Matens klimatpåverkan.

Vad säger det internationella ramverket?

Kunming-Montreal Global Biodiversity Framework (2022) – ofta kallat ”Parisavtalet för naturen” – är det globala avtal som nästan alla världens länder signerade under FN:s biodiversitetskonvention COP15. Det innehåller 23 mål till 2030, varav det mest kända är 30×30: 30 procent av all land- och havsyta ska vara formellt skyddad eller effektivt förvaltad till 2030.

Sverige ligger långt ifrån detta mål. Enligt Naturvårdsverket är bara cirka 15 procent av landarealen skyddad, och en stor del av det är fjällmiljö. Södra Sveriges odlingslandskap är nästan oskyddat.

Den enda realistiska vägen till 30×30 är att frigöra mark från animalieproduktionen. Det går helt enkelt inte att både bevara dagens djurhållning och nå biodiversitetsmålen – matematiken tillåter inte båda samtidigt.

Vanliga invändningar – och vad forskningen säger

”Svenskt kött är klimatsmart och naturvårdande.”

Nej. Svensk djurhållning har högre klimatavtryck per kalori än i stort sett alla växtbaserade alternativ, och den påstådda ”naturvårdsnyttan” är en marknadsföringsfras utan ekologisk substans. De naturbetesmarker som åberopas utgör bara 0,5–1 procent av Sveriges yta – och den biologiska mångfald de hyser skulle vara större, inte mindre, med vilda betare som visent, vildhäst och kronhjort i stället för moderna framavlade mjölkkor. Resten av den svenska djurhållningen drivs på foder som odlas på åker som kunde återställas eller odlas för humankonsumtion. Att försvara hela djurhållningen med naturbetets påstådda värden är som att försvara en bil med solceller genom att peka på baksätet.

”Vi måste äta kött för att hålla landskapen öppna.”

Nej – och vi behöver inte heller tamdjur för att hålla landskapen öppna. Den ekologiskt överlägsna lösningen är rewilding med vilda betare: visent, vildhäst, kronhjort, älg, bäver och vildsvin. Dessa arter formade det öppna landskapet långt innan domesticerade kor existerade, och de skapar en variationsrik mosaik av bete, tramp, gödslingsmönster och naturliga störningar som moderna mjölkkor inte kan matcha. Slåtter, återkommande bränning och annan landskapsvård kan komplettera där vilda betare inte hinner sprida sig, men ryggraden i ett hållbart öppet landskap är rewilding – inte tamdjurshållning.

”Utan mjölkkor dör landsbygden.”

Jordbrukspolitiken kan – och borde – styra om stöden till växtbaserad produktion, landskapsvård, rewilding och ekosystemtjänster. Danmark har visat vägen med sitt gröna trepartsavtal: köttskatt kopplat till finansiering av naturvård.

”Är inte rewilding orealistiskt i Sverige?”

Sverige har redan påbörjat det – bävern, vargen, lodjuret och havsörnen är tillbaka. Större rewilding-projekt i Karpaterna, Knepp Estate (Storbritannien) och delar av Nederländerna visar att återgång går snabbare än man tror om mark frigörs.

Så kan vi agera

Politiskt

• Omställning av jordbruksstöden: idag får animaliska produkter i EU cirka 580 gånger mer stöd än baljväxter (Kortleve m.fl., Nature Food 2024). Detta måste vändas.
• Matskatteväxling: lägre skatt på baljväxter, grönsaker och spannmål; högre på animalier (Chalmers 2019).
• Växtbaserade kostråd: Livsmedelsverket bör följa EAT-Lancet 2.0 och göra baljväxter till hörnstenen i kostråden.
• 30×30-plan: skyddsmål måste kopplas till konkret plan för att frigöra mark från foderproduktion.

Som individ

• Flytta mot växtbaserat – även en halvering gör stor skillnad.
• Välj ekologiskt när animaliskt köps, för minskad pesticidbelastning.
• Engagera dig lokalt i naturvårdsprojekt, rewilding-initiativ och politik.
• Dela fakta. Biodiversitetsförlusten är osynlig i debatten jämfört med klimatet – vi behöver höja rösten.

Som region eller kommun

• Växtbaserade måltider i skola, vård och omsorg.
• Upphandlingskrav som gynnar baljväxter och grönsaker.
• Landskapsvårdsplan som inte bygger på fortsatt djurhållning.

Läs mer på Hållbart Matsystem

• Matens klimatpåverkan – systerhubben om klimateffekterna
• Däggdjur och biologisk mångfald
• Insekter och biologisk mångfald
• Djurindustrin och markförstöring
• Regionerna behöver en växtbaserad matstrategi
• Riv upp livsmedelsstrategin

Se även: Den vetenskapliga kartan över vilken mat som räddar flest liv och har lägst miljöpåverkan finns samlad i vår EAT-Lancet 2.0-hubb: Vegansk mat räddar flest liv. Mönstret är entydigt på alla axlar — klimat, biodiversitet, hälsa.