En outnyttjad potential mitt framför våra ögon

Sverige står vid ett vägskäl. I en värld där klimatkrisen accelererar, leveranskedjor sviktar och geopolitiska spänningar hotar den globala matförsörjningen, blir frågan om inhemsk livsmedelsproduktion allt mer akut. Svaret på denna utmaning växer bokstavligen på våra åkrar, men vi använder det fel.

Baljväxter som ärter, bönor, linser och lupiner odlas redan framgångsrikt i Sverige. De är näringsrika, klimatsmarta och perfekt anpassade för vårt nordiska klimat. Ändå hamnar endast en bråkdel på svenska tallrikar. Över 80 procent av våra inhemska baljväxter blir istället djurfoder, samtidigt som vi importerar majoriteten av de baljväxter vi äter¹. Detta paradoxala system undergräver inte bara vår livsmedelssuveränitet utan blockerar också vägen till en hållbar och ekonomiskt fördelaktig framtid.

Den obekväma sanningen om svensk proteinförsörjning

Siffrorna talar sitt tydliga språk. Av de cirka 125 000-130 000 ton baljväxter som producerades i Sverige årligen under perioden 2019-2024 gick endast 3 procent direkt till humankonsumtion¹. Detta motsvarar magra 4 gram kokta baljväxter per person och dag, medan den totala konsumtionen enligt Riksmaten 2010–2011 låg på 12 gram per dag¹. Nyare data från 2019–2023 visar att produktionen fluktuerat mellan 40–62 kcal per person och dag⁷, vilket bekräftar att situationen inte förbättrats nämnvärt.

Sveriges totala självförsörjningsgrad för livsmedel ligger på omkring 50 procent enligt 2025 års rapport från Livsmedelsverket⁷, medan självförsörjningen för baljväxter till humankonsumtion stannar vid cirka 33 procent¹. Samtidigt importerar svensk djurhållning cirka 70 procent av sitt proteinfoder, huvudsakligen soja från Sydamerika³. Denna import bidrar till avskogning av regnskog, långa transporter och höga växthusgasutsläpp.

Särskilt anmärkningsvärt är att baljväxter endast odlas på 2–3 procent av Sveriges åkermark⁸, trots deras unika förmåga att fixera kväve från luften vilket drastiskt minskar behovet av konstgödsel. Enligt livscykelanalyser ligger klimatutsläppen för baljväxter på endast 0,1–0,8 kg CO₂e per kg kokt produkt¹², betydligt lägre än för andra proteingrödor.

Vägen till total självförsörjning är kortare än vi tror

Forskning från flera håll pekar på att Sverige kan bli helt självförsörjande på växtbaserat protein. Modellstudier visar att om delar av dagens köttintag ersätts med baljväxter, skulle en relativt liten ökning av odlingsarealen kunna ge betydande klimatvinster. Enligt modellerade scenarier skulle en ökning till 3,2 procent av åkermarken för baljväxtodling kunna möjliggöra full proteinsjälvförsörjning, med vissa beräkningar som visar potential för upp till 10 procent av åkermarken vid full omställning⁸.

Detta är inte bara teoretiskt möjligt utan praktiskt genomförbart. Svenska gråärtor, lupinbönor och till och med sojabönor trivs i vårt klimat enligt forskning från SLU 2025². Med rätt sorter och odlingsteknik kan skördarna bli både stabila och höga. Svenska ärter exporteras redan idag till länder som Indien, där de värderas högt för sin rena kvalitet och låga resthalter av bekämpningsmedel¹.

Under 2020-2024 har odlingsarealen legat på mellan 42 500-50 000 hektar för baljväxter⁴, och enligt Jordbruksverkets statistik från 2025 har arealen varit relativt stabil⁴. Organisationer som Växtbaserat Sverige och Axfoundation betonar att en fördubbling av konsumtionen av svenska baljväxter skulle skapa nya marknader och värdekedejor^3,5.

Från importberoende till exportnation

Potentialen sträcker sig långt bortom självförsörjning. Om Sverige skulle ställa om från att producera foder till att fokusera på baljväxter för humankonsumtion, skulle vi inte bara kunna täcka inhemska behov utan också bli en betydande exportör av högkvalitativt växtprotein.

Axfoundation har genom sina projekt ”Mer baljväxter på tallriken” visat på konkreta vägar framåt⁵. Projektet har utvecklat nya värdekedejor och produkter som gör svenska baljväxter mer tillgängliga för konsumenter. En kartläggning från Ekomatcentrum 2024 visar att intresset för baljväxter ökar inom offentlig sektor, vilket skapar stabil efterfrågan.

Enligt en motion i riksdagen 2024 om ökad nationell självförsörjning framhålls baljväxter som en nyckelkomponent för att stärka Sveriges livsmedelssuveränitet⁶. Detta skulle inte bara skapa nya arbetstillfällen inom jordbruk, förädling och livsmedelsindustri, utan också stärka Sveriges position som föregångsland inom hållbar matproduktion.

Hinder som kan och måste övervinnas

Naturligtvis finns utmaningar. Konsumentvanor ändras inte över en natt, och många svenskar är fortfarande ovana vid att laga mat med baljväxter som huvudingrediens. En undersökning från Lantmännen 2024 visar att endast 37 procent av svenskarna känner sig trygga med landets livsmedelsförsörjning i en kris¹¹, vilket understryker behovet av ökad medvetenhet.

Produktionskostnaderna är initialt högre än för importerade alternativ, och det saknas fortfarande förädlingsanläggningar anpassade för storskalig hantering av baljväxter för humankonsumtion¹³. Klimatvariationer utgör också risker med ojämna skördar, men forskning vid SLU 2025 visar att nya sorter och odlingstekniker kan öka stabiliteten².

Men dessa hinder är inte oöverkomliga. Genom riktade stöd till odlare, investeringar i förädlingsinfrastruktur och informationskampanjer om baljväxters hälsofördelar kan omställningen accelereras. Folkhälsomyndigheten påpekar vikten av ökat växtbaserat intag för att nå det rekommenderade fiberintaget på 25–35 gram per dag¹⁴, vilket minskar risken för flera folksjukdomar.

Fakta som talar för sig själv

Ett nödvändigt paradigmskifte

Att fortsätta på nuvarande spår, där vi odlar protein för att mata djur som sedan blir protein för människor med enorma förluster i varje led, är varken logiskt eller hållbart. Som forskare vid Mistra Food Futures påpekar i sin rapport 2024 behövs systemförändringar för att uppnå hållbarhet i det svenska livsmedelssystemet⁹.

Sverige har alla förutsättningar att bli en föregångare inom växtbaserad proteinproduktion. Vi har marken, kunskapen och teknologin. Vad som krävs är politisk vilja, ekonomiska incitament och en gemensam vision om vad verklig livsmedelssuveränitet innebär.

Det handlar om att bygga ett resilient livsmedelssystem som kan möta framtidens utmaningar. Ett system där vi använder våra resurser effektivt, minskar vårt beroende av import och samtidigt bidrar till en bättre miljö och folkhälsa. Naturligtvis kommer internationell handel alltid att vara en del av vårt livsmedelssystem, men grunden måste vara en stark inhemsk produktion av våra viktigaste näringsämnen.

Livsmedelsverkets rapport från 2025 understryker att inhemsk produktion är central för försörjningstrygghet⁷. Som en studie från Cambridge University 2024 visar finns flera hävstångspunkter för att öka konsumtionen av baljväxter i Sverige¹⁰. Vägen mot proteinsjälvförsörjning genom baljväxter är inte bara möjlig utan nödvändig. Och den börjar med att vi erkänner den enorma potential som redan finns i svensk jord, bara väntar på att förverkligas.