I händelse av krig eller allvarlig kris kommer Sverige helt enkelt inte ha råd att upprätthålla dagens höga köttkonsumtion. Historiska exempel från andra världskriget visar tydligt hur krigförande länder tvingades övergå till växtbaserad mathållning för att överleva – en realitet som Sverige måste förbereda sig för redan idag.

Historiska lärdomar från världskriget

Under andra världskriget infördes sträng matransonering över hela Europa och Nordamerika, vilket ledde till en dramatisk övergång till växtbaserad kost. I Storbritannien ransonerades kött, smör och ost kraftigt, medan befolkningen uppmanades att odla egna grönsaker i ”Victory Gardens”. Den brittiska dieten baserades på potatis, grönsaker och spannmål med minimala mängder animaliska produkter.

USA införde ”Meatless Mondays” och omfattande ransoneringskort som begränsade köttintaget drastiskt. Familjer tvingades vända sig till växtbaserade alternativ för att täcka sina kaloriebehov.

Även Norge utvecklade strategier under ockupationen för att klara sig med lokala vegetabiliska resurser när importen av animaliska produkter helt upphörde.

Dessa exempel illustrerar en brutal verklighet: när resurserna blir knappa går länder alltid över till växtbaserad mathållning, inte tvärtom.

Lagringsfördelar avgörande vid kris

En kritisk fördel med växtbaserad beredskap är att spannmål som vete, havre och ris, samt baljväxter som bönor och linser, är betydligt enklare att lagra än animaliska produkter. Dessa livsmedel kan förvaras torrt i månader eller år utan kylning, vilket minskar risken för förstörelse och underlättar distribution när infrastrukturen är hotad.

Animaliska produkter som kött och mjölk kräver kontinuerlig kylning, konservering eller snabb konsumtion, något som blir omöjligt vid strömavbrott eller när transportsystem kollapsar. När elektriciteten försvinner förstörs kött inom dagar, medan spannmål och baljväxter förblir näringsrika i åratal.

Sveriges strukturella sårbarhet angående livsmedelsförsörjning

Sveriges nuvarande livsmedelsproduktion vilar på extremt osäkra grunder. Animalieproduktionen är beroende av importerat kraftfoder, vilket skapar sårbarheter när globala handelsflöden störs. Enligt forskning från RISE klimatdatabas orsakar svenskt nötkött 70 gånger större växthusgasutsläpp än bönor, en ohållbar resursanvändning när effektivitet blir avgörande.

Trots detta går 82 procent av EU:s jordbruksstöd till animalieproduktion, som står för 84 procent av utsläppen från unionens livsmedelsproduktion. Denna skattesubventionering av en resursslösande produktion undergräver vår verkliga beredskap.

Konkreta matreformer behövs nu

Sverige bör omedelbart implementera en matskatteväxling där intäkterna går till lantbrukare som ställer om till växtbaserad produktion, precis som Danmark har gjort. Momsen på baljväxter, frukt och grönsaker bör sänkas för att göra hållbara alternativ mer attraktiva.

Livsmedelsverkets förslag om maximalt 350 gram kött per vecka bör genomföras omedelbart. Nationella beredskapsplaner måste prioritera lagring av spannmål och baljväxter framför känsliga animaliska produkter.

Växtbaserad kost är vår enda realistiska väg till överlevnad i kristider

I händelse av krig eller allvarlig kris kommer Sverige, precis som under andra världskriget, inte att ha råd med en animalieproduktion som kräver enorma resurser. När subventioner uteblir, importflöden avbryts och energitillgången blir osäker, faller hela den animaliebaserade livsmedelsförsörjningen samman.

Skillnaden mot då är att vi denna gång har möjlighet att agera i förväg. Genom att redan nu investera i växtbaserad produktion och storskalig lagring av spannmål och baljväxter kan Sverige bygga upp en robust och hållbar krisberedskap. I en krigssituation har vi helt enkelt inte råd med kött, en växtbaserad kost är vår enda realistiska väg till överlevnad.