Inom mjölkindustrin utnyttjas oerhört sönderavlade kor på ett mycket grymt och oetiskt sätt. Dessutom visar statistik från Jordbruksverket att en ko idag mjölkar 50 procent mer än för 40 år sedan.

Kor är smarta och känsliga individer som har ett stort behov av närhet och social stimulans. De kommunicerar genom kroppsspråk och ljud, och de har starka band till sina familjemedlemmar. Trots detta tvingas de inom mjölkindustrin leva i extremt enformiga förhållanden i en enormt trång och mycket smutsig miljö.

År 2022 fanns det i Sverige 296 543 mjölkkor som tillbringade över 90 procent av sin tid inomhus, trots att mjölkreklam ofta framställer dem som utomhusdjur.

För att kor, liksom vi människor, ska kunna producera mjölk måste de föda kalvar. Tyvärr skiljs kalvarna från sina mödrar kort efter födseln, vilket leder till stark stress och trauma, både för kalvarna och korna.

Den nyfödda kalven placeras ofta i en 1 kvadratmeter stor ensambox och lever isolerade under sina första två månader. Tjurkalvar, som inte kan användas för mjölkproduktion, dödas vid 18 månaders ålder. De får aldrig gå ute och andas den friska utomhusluften.

Kon utsätts för insemination redan vid 15 månaders ålder och är dräktiga i 280 dagar. Intervallet mellan kalvningar är sedan i genomsnitt 13,2 månader. Av lönsamhetsskäl får hon endast leva omkring 5 år, då hennes mjölkproduktion minskar. Trots att kor kan leva upp till 25 år, avslutas hennes liv för att upprätthålla ekonomisk vinning.

Mjölkproduktionen är en mycket industrialiserad process, där kor avlats för en extremt hög produktion. År 2022 mjölkade en svensk ko i snitt hela 10 917 kilo per år. Juverinflammation är vanligt förekommande. Runt 60 procent av nötköttet i butiker härstammar från tjurkalvar och uttjänta mjölkkor.

Vid slakt bedövas kon med ett skott i pannan från en bultpistol. Därefter skärs halsen upp, på den levande kon, för att hon ska förblöda. Hennes kalvar möter samma öde om de inte tvingas in i systemet som nya mjölkkor.