Framtidens livsmedelsproduktion är växtbaserad. Klimatforskningen, Nordiska ministerrådet, EU:s vetenskapliga rådgivare och Klimatpolitiska rådet pekar alla i samma riktning: vi måste ställa om från animalieproduktion till växtbaserade livsmedel. Ändå har Sverige en nationell livsmedelsstrategi vars uttalade mål är det rakt motsatta: ökad köttproduktion. Det är Sveriges viktigaste livsmedelspolitiska styrdokument. Och det pekar åt fel håll.

Målet bör vara växtbaserad livsmedelsproduktion

Den globala vetenskapliga konsensus är tydlig. En omställning från animalisk till växtbaserad livsmedelsproduktion är nödvändig för att klara klimatmålen, förbättra folkhälsan och stoppa förlusten av biologisk mångfald. Animalieproduktionen lägger beslag på 77 procent av världens jordbruksmark men producerar bara 18 procent av kalorierna. Den driver avskogning, genererar enorma utsläpp av metan och lustgas, föder antibiotikaresistens och orsakar systematiskt djurlidande. Det finns inget scenario där en ökad animalieproduktion är förenlig med de klimatmål Sverige har förbundit sig till.

En livsmedelsstrategi värd namnet bör därför ha växtbaserad livsmedelsproduktion som bärande mål: mer odling av baljväxter, spannmål, frukt, grönsaker och oljeväxter för mänsklig konsumtion, och mindre produktion av kött, mejeriprodukter och ägg. Det är inte en radikal position. Det är vad forskningen kräver. Danmark har förstått det och antagit världens första nationella handlingsplan för växtbaserade livsmedel. Sveriges livsmedelsstrategi gör det motsatta.

Strategin kräver ökad animalieproduktion: citaten talar för sig själva

Den nationella livsmedelsstrategin antogs 2017 med sikte på 2030. Den styr prioriteringar, resurser och uppdrag till myndigheter inom hela livsmedelskedjan. Det är grunden för hur Jordbruksverket, Livsmedelsverket och länsstyrelserna arbetar. Det är det dokument landsbygdsministern hänvisar till när beslut fattas om jordbrukets framtid. Och i detta dokument, i propositionen (2016/17:104), står det:

”Lönsamheten i animalieproduktionen behöver höjas bl.a. genom ökad produktivitet för att möjliggöra ökad produktion.” (sidan 52)

”Regeringen anser att arbetet med att förenkla reglerna och att öka flexibiliteten kring djurhållningen bör fortsätta. Regeringen avser att ge Jordbruksverket i uppdrag att fortsätta arbetet med att se över sina föreskrifter i syfte att göra dem mer målinriktade och flexibla där så är möjligt.” (sidan 57)

Det är svårt att överdriva allvaret i dessa formuleringar. Sveriges officiella livsmedelspolitik har som styrdirektiv att öka produktionen av de livsmedel som klimatforskningen entydigt visar att vi behöver producera mindre av. Och för att möjliggöra denna ökning ska djurskyddet göras ”flexiblare”, det vill säga försvagas. Det hela styrts av hela det svenska livsmedelspolitiska systemet, från forskningsanslag till jordbruksstöd, i rakt motsatt riktning mot vad vetenskapen kräver.

Kullgren förstärker kursen: mer kött, inte mindre

Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) har inte bara förvaltat strategin utan aktivt förstärkt animalielinjen. I Livsmedelsstrategin 2.0 (mars 2025) sätter Kullgren ambitionen att 80 procent av köttet som konsumeras i Sverige ska vara svenskproducerat. Målet är alltså inte att minska köttkonsumtionen, som forskningen kräver, utan att se till att en ännu större andel av köttet produceras i Sverige. I budgetpropositionen för 2026 förstärks stödet till animalieproduktionen ytterligare med utökad djurvälfärdsersättning till mjölkkor och höjt jordbruksstöd i norra Sverige, medan växtbaserad livsmedelsproduktion inte får motsvarande satsningar.

Sveriges Konsumenter har konstaterat att ministerns utspel om ökad köttproduktion strider mot vetenskapen. Kullgren har vid SVT:s rapportering om köttbrist sagt att regeringen ”gör allt vi kan för bönderna” utan att med ett ord nämna klimatmålen eller den vetenskapliga konsensus som pekar mot minskad köttkonsumtion. Ministern använder konsekvent livsmedelsstrategin som grund för att motivera ytterligare satsningar på animalieproduktion. Det är exakt så ett styrdokument fungerar, och det är exakt därför det är så allvarligt att strategin har fel inriktning.

Kritiken från Sveriges tyngsta granskningsinstanser

Livsmedelsstrategin 2.0 fick omedelbart massiv kritik:

Klimatpolitiska rådet skickade ett öppet brev till regeringen där rådet konstaterar att strategin måste utvecklas för att vara i linje med Sveriges klimatmål. Kritiken är skarp: strategin fokuserar på ökad produktion och export utan att redovisa hur detta ska förenas med målet om nettonollutsläpp till 2045. Utan ett klimatintegrerat angreppssätt riskerar livsmedelsstrategin att undergräva både klimatmålen och jordbrukets långsiktiga konkurrenskraft. I sin årsrapport 2025 rekommenderar rådet att metan och lustgas från jordbruket prissätts. Strategin nämner ingenting om detta.

WWF kallar Livsmedelsstrategin 2.0 för ”ännu ett steg tillbaka för natur och klimat” och pekar på att strategin helt saknar konkreta förslag för hur miljö- och klimatmålen ska nås.

Riksrevisionen har i en granskningsrapport om statens insatser för jordbrukets klimatomställning (2025) konstaterat att de statliga insatserna är otillräckliga. Inget av de sju miljömål som kopplas till livsmedelsstrategin bedöms vara inom räckhåll till 2030.

Tre av Sveriges tyngsta granskningsinstanser pekar alla i samma riktning: livsmedelsstrategin är inte bara otillräcklig, den motverkar aktivt Sveriges egna klimatmål.

Danmark: en livsmedelsstrategi för framtiden

Kontrasten med Danmark kunde inte vara tydligare. I oktober 2023 antog den danska regeringen världens första nationella handlingsplan för växtbaserade livsmedel. Planen har tre huvudmål: öka efterfrågan på växtbaserat, utveckla utbudet och stärka samarbetet mellan forskare, lantbrukare, kockar och livsmedelsproducenter.

I slutet av 2025 antog Danmark dessutom ett flerårigt forsknings- och innovationsramverk för 2026 till 2029, med 70 miljoner danska kronor 2026 och 50 miljoner årligen därefter till växtförädling och framtidens odling. Under det danska EU-ordförandeskapet hösten 2025 drev Danmark frågan om en gemensam EU-handlingsplan för växtbaserade livsmedel.

Danmark behandlar växtbaserat som en strategisk tillväxtsektor med forskningspengar, handlingsplaner och internationellt ledarskap. Sverige behandlar det som en fotnot i en strategi vars huvudsyfte är att producera mer kött. Det är inte bara klimatpolitiskt ohållbart. Det är dålig näringspolitik. Sverige riskerar att missa den industriella omställning som Danmark redan har positionerat sig för att leda.

Vad en ny livsmedelsstrategi bör innehålla

Livsmedelsstrategin behöver skrivas om i grunden. Utgångspunkten måste vara omställning till växtbaserad livsmedelsproduktion, inte ökad animalieproduktion. Konkret föreslår vi:

1. Ersätt målet om ökad animalieproduktion med ett mål om ökad växtbaserad livsmedelsproduktion. Det är den enskilt viktigaste ändringen. Så länge strategin syftar till att öka köttproduktionen kommer den att styra resurser, forskning och stöd i fel riktning.

2. Integrera klimatmålen. Strategin måste vara i linje med nettonollutsläpp till 2045, i enlighet med Klimatpolitiska rådets krav. Det innebär konkreta styrmedel för att minska jordbrukets utsläpp, inklusive prissättning av metan och lustgas.

3. Anta en svensk handlingsplan för växtbaserade livsmedel. Efter dansk förebild bör Sverige ta fram en nationell handlingsplan med mål för konsumtion, produktion, forskning och export av växtbaserade livsmedel. LRF:s Tillväxtagenda Växtbaserat visar att näringen själv ser potentialen.

4. Omfördela jordbruksstödet. Stöden bör riktas om från animalieproduktion till växtbaserad livsmedelsproduktion, omställningsstöd för lantbrukare och restaurering av ekosystem.

5. Utgå från Nordiska näringsrekommendationerna. Strategin bör bygga på NNR 2023 och aktivt främja den kost forskningen visar är hälsosammast: mer baljväxter, fullkorn, frukt och grönsaker, mindre rött kött och chark.

6. Inför omställningsstöd för lantbrukare. Lantbrukare som vill gå från animalieproduktion till växtbaserad produktion bör erbjudas ekonomiskt stöd, rådgivning och kompensation under övergångsperioden, efter förebild från Nederländernas program.

Skriv om strategin. Nu.

Livsmedelsstrategin är inte ett dokument bland många. Det är det styrdokument som avgör riktningen för Sveriges livsmedelspolitik, som styr miljarder i jordbruksstöd, och som landsbygdsministern använder som mandat för sina beslut. Så länge detta dokument har ökad animalieproduktion som mål kommer Sverige att röra sig bort från sina klimatmål, inte mot dem.

Klimatpolitiska rådet, WWF och Riksrevisionen har slagit larm. Danmark har visat att det finns en annan väg. Forskningen har sagt sitt. Sverige behöver en livsmedelsstrategi som ställer om till framtidens växtbaserade livsmedelsproduktion. Inte en som cementerar gårdagens köttindustri.