82 procent av EU:s jordbrukssubventioner går till animalieproduktion, en sektor som orsakar 84 procent av livsmedelsproduktionens klimatutsläpp. Danmark inför 2030 världens första koldioxidskatt på djurhållning och planerar att omvandla 140 000 hektar jordbruksmark till natur. Sverige har lagt fram en nationell restaureringsplan med 201 åtgärdsförslag. Nu krävs att jordbruksstödet riktas om: från att finansiera djurhållning till att finansiera rewilding och naturåterställning.

Subventioner som motverkar klimat och biologisk mångfald

Vilda däggdjur utgör idag bara 6 procent av den totala biomassan från däggdjur. Resten är tamdjur och människor. Denna obalans upprätthålls aktivt genom hur vi fördelar skattemedel. En studie publicerad i Nature Food (2024) visar att 82 procent av EU:s jordbrukssubventioner, motsvarande cirka 39 miljarder euro per år, går till animalieproduktion, antingen direkt (38 procent) eller som stöd till foderproduktion (44 procent). Samma studie visar att animalieproduktion står för 84 procent av livsmedelsproduktionens växthusgasutsläpp, trots att den bara levererar 35 procent av kalorierna och 65 procent av proteinerna.

Djurhållning och foderproduktion upptar omkring tre fjärdedelar av all jordbruksmark på jorden. I Sverige går uppskattningsvis 1,6 miljoner hektar till vallodling, bete och foderproduktion. Resultatet är monokulturer som utarmar biologisk mångfald och blockerar naturens förmåga att binda kol. Om dessa marker istället rewildas ökar kolbindningen och biologisk mångfald kan återhämta sig.

Danmark: världens första koldioxidskatt på djurhållning

Danmark antog i november 2024 Aftale om Implementering af et Grønt Danmark, ett historiskt avtal som gör Danmark till första land i världen med en koldioxidskatt på djurhållningens biologiska processer. Skatten införs 2030 på 300 danska kronor per ton CO2-ekvivalenter (effektivt 120 kr/ton efter avdrag), stigande till 750 kr/ton 2035 (effektivt 300 kr/ton). Avtalet inkluderar också en plan för omvandling av 140 000 hektar jordbruksmark till natur, 250 000 hektar ny skog och rewilding av 10 procent av Danmarks landyta.

Sverige har ingen motsvarande plan. Medan Danmark tar konkreta steg för att avveckla den mest klimatskadliga produktionen och återställa natur, fortsätter Sverige att kanalisera jordbruksstöd till djurhållning utan bindande villkor. Danmark visar att det är politiskt möjligt att genomföra ett sådant systemskifte.

EU:s naturrestaureringsförordning och Sveriges restaureringsplan

EU:s naturrestaureringsförordning trädde i kraft i augusti 2024. Den kräver att medlemsstaterna återställer minst 30 procent av livsmiljöer i dåligt skick till 2030, 60 procent till 2040 och 90 procent till 2050. Senast den 1 september 2026 ska varje medlemsstat lämna in en nationell restaureringsplan till EU-kommissionen.

I februari 2026 presenterade Naturvårdsverket tillsammans med fyra andra myndigheter ett förslag till svensk restaureringsplan med 201 åtgärdsförslag. Myndigheterna uppskattar att statens direkta kostnader för åtgärderna uppgår till 20 miljarder kronor per år fram till 2032, en dryg fördubbling av dagens 9 miljarder. Det visar att finansieringen av naturåterställning kräver nya medel, och att en omfördelning från animaliesubventioner till rewilding är den logiska lösningen.

Rewilding i praktiken

Rewilding Europe, ett nätverk med 100 aktiva medlemmar i 29 länder, förvaltar nu över 5 miljoner hektar mark. Under 2025 genomfördes konkreta projekt i bland annat Sverige, där tre dammar i Vindelälvens avrinningsområde revs och över 100 km vattendrag åter flödar fritt. Organisationen siktar på att rewilda ytterligare minst 125 000 hektar under 2026.

En studie publicerad 2024 visar att nästan 25 procent av Europas landyta potentiellt kan rewildas, främst genom att frigöra mark som idag används för djurhållning och foderproduktion. En fjärdedel av Europa kan bli vilt igen, men det förutsätter ett skifte mot växtbaserade livsmedelssystem. Utan minskad djurhållning saknas marken som behövs för storskalig naturåterställning.

EAT-Lancet 2025: omfördela subventionerna

EAT-Lancet-kommissionens rapport från oktober 2025 slår fast att de globala livsmedelssystemen överskrider planetens gränser. Kommissionen rekommenderar att jordbrukssubventioner omfördelas från djurhållning till produktion och konsumtion av hälsosam, hållbar mat. Rapporten beräknar att årliga investeringar på 200 till 500 miljarder dollar i livsmedelssystemens omställning ger avkastning på över 5 000 miljarder dollar per år i sparade sjukvårdskostnader, ökad produktivitet och minskade miljöskador.

Samma krav kommer från EU-kommissionens vetenskapliga rådgivare, Europeiska revisionsrätten och Världsbanken. Det vetenskapliga stödet för en omfördelning av subventioner från animalieproduktion till växtbaserad produktion och naturåterställning är överväldigande.

Klimat och biologisk mångfald: dubbel vinst

Rewilding ger dubbel nytta. När nyckelarter återintroduceras och ekosystem återställs stärks naturens motståndskraft mot klimatförändringar. Samtidigt ökar markens förmåga att binda kol. Naturliga ekosystem lagrar kol väsentligt effektivare än brukad mark. I Sverige har rewilding redan visat resultat genom bland annat återintroduktion av arter och restaurering av vattendrag.

Omställningen skapar också nya ekonomiska möjligheter för markägare genom ersättning för ekosystemtjänster som kolbindning och vattenrening, intäkter från naturturism och minskade driftskostnader jämfört med djurhållning. En landsbygdsekonomi som vilar på ekosystemtjänster istället för djurhållning är både klimatmässigt och ekonomiskt överlägsen.

Politiska förslag

Sverige bör genomföra följande åtgärder:

1. Omfördela jordbruksstödet från djurhållning till rewilding. Sverige bör förhandla med EU om att omfördela CAP-medel från animalieproduktion till markägare som avsätter mark för rewilding och naturåterställning. EU:s animaliesubventioner på 39 miljarder euro per år bör fasas ut och ersättas med stöd till ekosystemtjänster.

2. Inför koldioxidskatt på djurhållning efter dansk modell. Sverige bör följa Danmarks gröna trepartsavtal och införa en progressiv koldioxidskatt på djurhållningens utsläpp, kombinerat med ett bindande mål för markåterställning.

3. Säkerställ ambitiös restaureringsplan till EU-kommissionen. Regeringen bör utgå från Naturvårdsverkets 201 åtgärdsförslag och säkerställa att den nationella restaureringsplanen som lämnas in senast 1 september 2026 inkluderar konkreta mål för omvandling av jordbruksmark som idag används för djurhållning.

4. Inför omställningsstöd för markägare. Skapa ett omställningsstöd med ekonomiskt stöd under omställningsperioden, långsiktiga ersättningar för ekosystemtjänster och stöd till infrastruktur för ekoturism.

5. Kombinera med köttskatt och skatteväxling på mat. En köttskatt finansierar omställningen och minskar efterfrågan på animaliska produkter, vilket frigör mark för rewilding. Skatteväxling gör växtbaserad mat billigare och påskyndar omställningen av hela livsmedelssystemet.

6. Sätt nationellt mål för rewilding. Sverige bör i linje med EU:s strategi för biologisk mångfald sätta ett nationellt mål om att skydda minst 30 procent av landytan till 2030, med rewilding som central metod. Koppla målet till en plan för avveckling av djurhållning på den mark som ska återställas.

7. Revidera livsmedelsstrategin. Sveriges nuvarande livsmedelsstrategi prioriterar animalieproduktion. Den måste ersättas med en strategi som utgår från växtbaserad produktion, naturåterställning och klimatmålen.