Hållbart Matsystem kräver att regeringen, i linje med Danmarks gröna trepartsavtal från 2024, omedelbart påbörjar förhandlingar med EU för att reformera jordbruksstödet, så att Sverige tillåts omfördela medel från animalieproducenter till markägare som avsätter mark för rewilding-projekt.

Detta krav representerar ett systemskifte där samhället slutar subventionera miljöskadlig verksamhet och istället investerar i naturens återhämtningsförmåga. När Sverige återvildar strategiska områden och återintroducerar nyckelarter blir landet en förebild i internationellt miljöarbete, samtidigt som nya ekonomiska möjligheter skapas för landsbygden.

Problemet: subventioner som underminerar miljömålen

Vilda däggdjur utgör idag endast 6 procent av den totala biomassan från däggdjur. Resten är tamdjur och människor. Denna obalans upprätthålls aktivt genom hur vi fördelar våra skattemedel.

Hela 82 procent av EU:s jordbrukssubventioner går till djurindustrin, en sektor som enligt en studie i Nature Food orsakar 84 procent av livsmedelsproduktionens växthusgasutsläpp. Eftersom Sveriges jordbruksstöd i huvudsak kanaliseras genom EU:s gemensamma jordbrukspolitik speglar dessa siffror sannolikt även den svenska situationen.

Djurhållning och foderproduktion upptar omkring tre fjärdedelar av all jordbruksmark på jorden. Resultatet är monokulturer som utarmar biologisk mångfald och blockerar naturens förmåga att binda kol. Om dessa marker istället rewildas ökar kolbindningen, en kraftfull klimatåtgärd som samtidigt frigör mark från resurskrävande produktion.

Denna resursprioritering underminerar direkt Sveriges och EU:s målsättningar om klimatneutralitet till 2050 och återställande av biologisk mångfald.

Danmark visar vägen

Vårt grannland har genom avtalet Den Grønne Trepart från 2024 infört en progressiv koldioxidskatt på miljöskadlig verksamhet samt en plan för rewilding av 10 procent av landytan, inklusive 250 000 hektar ny skog och omvandling av 140 000 hektar jordbruksmark.

Sverige har möjlighet att följa detta exempel och skapa ett omställningsstöd för markägare som vill bidra till rewilding.

Klimat och biologisk mångfald

Rewilding ger dubbel nytta. När nyckelarter återintroduceras återställs ekosystemens naturliga balans och motståndskraft mot klimatförändringar stärks. Samtidigt ökar markens förmåga att binda koldioxid. Naturliga ekosystem lagrar kol väsentligt effektivare än brukad mark.

Konkreta åtgärder

För att förverkliga omställningen krävs tre parallella insatser.

• Omställningsstöd till markägare. Direkta ekonomiska stöd för markägare som avsätter mark till rewilding: kompensation under omställningsperioden, långsiktiga ersättningar för ekosystemtjänster och stöd till infrastruktur för ekoturism.
• Omfördelning av EU-medel. Subventioner flyttas från djurindustrin till rewilding-projekt och ersättningar för markägare som bidrar till omställningen.
• Kompletterande styrmedel. Skattereduktion för mark som avsätts för rewilding, ersättningssystem för ekosystemtjänster som kolbindning och vattenrening, samt främjande av ekoturism kring rewilding-områden.

Fördelar för markägare och samhälle

Omställningen skapar nya inkomstkällor för markägare genom ersättning för ekosystemtjänster, intäkter från naturturism och minskade driftskostnader jämfört med intensiv markanvändning. Genom att omdirigera subventioner byggs en landsbygdsekonomi som vilar på ekosystemtjänster istället för miljöskadlig produktion.

Slutsats

EU:s strategi för biologisk mångfald fastställer målet att skydda 30 procent av unionens landyta till 2030. Ett svenskt omställningsstöd för rewilding skulle minska klimatavtrycket från jordbruket, återställa biologisk mångfald och skapa hållbara ekonomiska möjligheter för markägare, samtidigt som Sverige tar en ledande roll i den europeiska omställningen.