Sverige tankar sina fordon och flygplan med slakteriavfall. Animaliska fetter utgjorde 66 procent av råvarorna i den HVO som såldes i Sverige 2024. Efterfrågan på animaliskt fett till biodrivmedel beräknas tredubblas till 2030. Det innebär att biodrivmedelspolitiken subventionerar och legitimerar djurindustrin i stället för att avveckla den. Hållbart Matsystem kräver ett omedelbart förbud mot animaliska biprodukter i biodrivmedel.

Slakteriavfall som drivmedel: en smutsig affär

Sverige har genom reduktionsplikten ställt krav på inblandning av förnybara drivmedel i bensin och diesel. Det låter bra. Men i praktiken innebär det att Sverige importerar och använder enorma mängder slakteriavfall, främst från gris och nötkreatur, som råvara för HVO (hydrerad vegetabilisk olja, ett namn som är grovt vilseledande eftersom råvaran i huvudsak är animalisk). Animaliskt fett är ingen restprodukt utan en betydande inkomstkälla för djurindustrin. Ökad efterfrågan på detta fett driver på ytterligare djurhållning, inte mindre.

Djurindustrins klimatpåverkan är massiv. Att använda slakteriavfall som drivmedel innebär inte att utsläppen försvinner. Det innebär att en klimatskadlig industri får en ny intäktskälla och att konsumenter och politiker luras att tro att de gör en miljöinsats när de i själva verket finansierar mer djurhållning.

Siffrorna: Sverige tankar på slakteriavfall

Energimyndighetens rapporter och Gröna Mobilisters årliga drivmedelsrapport visar en tydlig bild. Animaliska fetter dominerar den HVO som säljs i Sverige:

2022: Animaliska fetter utgjorde 76 procent av råvarorna i HVO. Andelen biodrivmedel totalt var 27,5 procent av alla drivmedel. Animaliska fetter i biobaserat jetbränsle (biojet) var 56 procent.

2024: Animaliska fetter utgjorde 66 procent av råvarorna i HVO, följt av använd matolja (16 procent), tallolja (7 procent) och raps (7 procent). Att andelen sjönk från 76 till 66 procent beror på ändrad sammansättning av andra råvaror, inte på att problemet minskat. Animaliskt fett är fortfarande den helt dominerande råvaran.

Under 2024 sänktes reduktionsplikten för diesel kraftigt, från 30,5 till 6 procent, vilket minskade den totala volymen biodrivmedel. Sedan 1 juli 2025 har reduktionsplikten höjts till 10 procent för både bensin och diesel. Den ligger kvar på den nivån 2026 och framåt. Oavsett nivå kvarstår det grundläggande problemet: så länge animaliska fetter är en godkänd råvara i biodrivmedel kommer slakteriavfallet att fortsätta flöda in i drivmedelssystemet.

Efterfrågan tredubblas: biodrivmedel driver djurindustrin

Transport & Environment (T&E), Europas ledande organisation för hållbara transporter, har låtit ta fram rapporten The fat of the land (Cerulogy, 2023) som analyserar biodrivmedelsindustrins påverkan på den europeiska marknaden för animaliska fetter. Rapportens slutsatser är alarmerande:

Efterfrågan på animaliska fetter till biodrivmedel beräknas tredubblas till 2030 jämfört med 2021. Det innebär ett enormt tryck på att bibehålla och öka den industriella djurhållningen för att tillgodose drivmedelsindustrins råvarubehov.

Neste, världens största producent av förnybar diesel, producerar för närvarande cirka 5,5 miljoner ton HVO per år. En pågående expansion av raffinaderiet i Rotterdam ska öka kapaciteten till 6,8 miljoner ton per år 2027. Var ska all denna råvara komma ifrån om inte från ännu mer djurhållning?

Rapporten visar också att ökad efterfrågan på animaliskt fett till biodrivmedel tränger ut andra användningsområden. När industrier som tidigare använt animaliskt fett i stället tvingas använda palmolja eller andra problematiska råvaror uppstår indirekta utsläpp som allvarligt underminerar biodrivmedlens påstådda klimatnytta.

Flyget: från 2 till 70 procent ”grönt” bränsle

EU:s ReFuelEU Aviation-förordning kräver att minst 2 procent av flygbränslet vid EU:s flygplatser ska vara hållbart flygbränsle (SAF) från 2025, stigande till 6 procent 2030, 20 procent 2035, 34 procent 2040 och 70 procent 2050. En stor del av detta bränsle kommer med stor sannolikhet att bestå av slakteriavfall och andra animaliska fetter, eftersom de klassas som godkända råvaror. Redan 2022 utgjorde animaliska fetter 56 procent av råvarorna i biobaserat jetbränsle i Sverige.

Förordningen innehåller ett delkrav på syntetiska bränslen (e-fuels), som ska utgöra 1,2 procent 2030 stigande till 35 procent 2050. Men resterande del kan uppfyllas med biobaserade bränslen, och det är här djurindustrins avfall fyller gapet. EU:s gröna flygpolitik riskerar därmed att bli en massiv subvention till djurindustrin, i stället för att bygga en genuint hållbar energiomställning baserad på el, vätgas och syntetiska bränslen.

Bedrägeririsk och falska klimatpåståenden

Cerulogy-rapporten lyfter också allvarliga problem med bedrägeri och felmärkning. Animaliska fetter delas in i tre kategorier. Kategori 1 och 2 (högrisk, till exempel material från sjuka djur) ger dubbla klimatcertifikat i EU:s regelverk, vilket gör dem ekonomiskt värdefullare som biodrivmedelsråvara. Det skapar starka incitament att nedgradera kategori 3-material (lägre risk) till kategori 1 eller 2 för att komma åt de dubbla subventionerna.

Oberoende granskning visar också att biodrivmedelsindustrins påståenden om 95 procent utsläppsminskning jämfört med fossil diesel är djupt ifrågasatta. Neste, marknadsledaren, redovisar inte exakt varifrån deras globalt inköpta råvaror kommer, vilket gör det omöjligt att verifiera den verkliga klimatnyttan. Riksrevisionen har dessutom pekat på risker med reduktionspliktens genomförande och effektivitet, bland annat svårigheten att säkerställa att biodrivmedlen verkligen levererar den klimatnytta de tillskrivs.

En verklig omställning är växtbaserad

Transportsektorn behöver ställas om, men lösningen är inte att ersätta fossil energi med produkter från djurindustrin. En verklig omställning innebär elektrifiering av personbilar och lätta transporter, syntetiska bränslen för flyg och sjöfart, och framför allt en omställning av jordbruket från animalieproduktion till växtbaserad livsmedelsproduktion. Det frigjorda jordbruksland som en växtbaserad omställning möjliggör kan användas för rewilding, kolinlagring och produktion av genuint hållbar biomassa.

I stället för att subventionera animalieproduktion via jordbruksstöd och dessutom ge den ytterligare intäkter via biodrivmedelsmarknaden bör Sverige och EU systematiskt fasa ut alla stöd till djurindustrin. Danmark har tagit ett första steg med sitt Gröna Trepartsavtal som kombinerar köttskatt med omställningsstöd. Sverige bör gå längre. Att prissätta jordbrukets utsläpp av metan och lustgas minskar lönsamheten i den animalieproduktion som genererar slakteriavfallet.

Politiska förslag

Sverige bör genomföra följande åtgärder:

1. Förbjud animaliska biprodukter i biodrivmedel. Inför ett nationellt förbud mot användning av animaliska fetter som råvara i biodrivmedel. Reduktionsplikten ska uppfyllas med genuint hållbara råvaror, inte med slakteriavfall som subventionerar djurindustrin.

2. Driv på för EU-förbud. Sverige bör verka för att EU:s förnybartdirektiv (RED) och ReFuelEU Aviation exkluderar animaliska biprodukter från listan över godkända råvaror för biodrivmedel och hållbart flygbränsle.

3. Avskaffa dubbla klimatcertifikat för animaliskt fett. Ta bort incitamenten som gör animaliska fetter särskilt lönsamma som biodrivmedelsråvara och som skapar bedrägeririsk.

4. Satsa på elektrifiering och syntetiska bränslen. Rikta offentliga investeringar mot elektrifiering av vägtransporter och utveckling av syntetiska bränslen (e-fuels) baserade på grön vätgas och infångad koldioxid för flyg och sjöfart.

5. Inför skatteväxling på mat som komplement. En köttskatt och differentierad moms minskar efterfrågan på animaliska produkter, vilket i sin tur minskar mängden slakteriavfall som kan användas som biodrivmedelsråvara. Att minska köttkonsumtionen är en förutsättning för att avveckla den industri som producerar avfallet.

6. Ställ om jordbruket. Använd frigjort jordbruksland från minskad djurhållning till odling av baljväxter och grönsaker för humankonsumtion, inte till att producera råvara för drivmedel. Ett växtbaserat livsmedelssystem halverar behovet av konstgödsel och stärker Sveriges livsmedelsförsörjning.