I november 2006 publicerade FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) rapporten Livestock’s Long Shadow. Rapporten slog fast att djurindustrin är en av de två eller tre största orsakerna till alla allvarliga miljöproblem på planeten, på alla nivåer från lokalt till globalt. Det var första gången en FN-institution samlade hela bevisbördan på ett ställe. Rapporten förändrade den globala debatten om mat och miljö för alltid.

Rapporten som förändrade allt

Livestock’s Long Shadow publicerades den 29 november 2006 under ledning av Henning Steinfeld, chef för FAO:s enhet för information och politik inom boskapssektorn. Rapporten var den första samlade livscykelanalysen av djurindustrins globala miljöpåverkan och omfattade klimat, mark, vatten, luft och biologisk mångfald i ett enda dokument.

Huvudbudskapet var sprängstoff: djurindustrin stod för 18 procent av de globala växthusgasutsläppen, mer än hela transportsektorn. Rapporten beskrev djurindustrin som den överlägset största mänskliga markanvändaren, med betesmark som täckte 26 procent av jordens isfria yta och foderproduktion som upptog 33 procent av all åkermark.

Rapporten väckte omedelbar global uppmärksamhet. Den 3 december 2009 höll Europeiska parlamentet en utfrågning under rubriken ”Less Meat = Less Heat” med bland andra Sir Paul McCartney och IPCC:s ordförande Dr Rajendra Pachauri. Enligt Scopus har rapporten citerats mer än 3 000 gånger i vetenskaplig litteratur, vilket gör den till en av FAO:s mest refererade publikationer någonsin.

Rapportens centrala fakta

Källa: FAO, Livestock’s Long Shadow (2006)

Motstånd och motattacker från köttindustrin

Rapporten mötte omedelbart kraftigt motstånd från köttindustrin. Branschorganisationer kritiserade rapporten offentligt, och köttproducerande länder påverkade FAO direkt genom formella klagomål. En undersökning av The Guardian och Lighthouse Reports 2023 avslöjade att tidigare FAO-tjänstemän vittnade anonymt om att köttindustrins lobbyister hade försökt censurera språk som framställde deras verksamhet som miljöförstörande. Enligt undersökningen fanns ”mycket censur” och forskare som arbetade med frågan fick erfara att det hade ”konsekvenser för deras karriärer”.

Den mest högljudda kritiken riktade sig mot jämförelsen med transportsektorn. FAO hade gjort en fullständig livscykelanalys av djurindustrin men jämförde med IPCC:s siffra för transporter, som bara inkluderade direkt förbränning av fossila bränslen och inte indirekta utsläpp från oljeproduktion, vägbyggen eller fordonstillverkning. Pierre Gerber, en av rapportens författare, erkände i en BBC-intervju att kritikerna ”har en poäng” på den punkten, men menade att metodskillnaden inte ogiltigförklarade rapportens övergripande slutsatser.

2009 publicerade Robert Goodland och Jeff Anhang vid Worldwatch Institute en omräkning som hävdade att djurindustrins andel i verkligheten var 51 procent av växthusgaserna, när man inkluderade djurens andning, alternativ markanvändning och andra faktorer. Denna siffra är kontroversiell och inte allmänt accepterad, men debatten visade att 18 procent snarare var en konservativ underskattning. Läs mer om matens klimatpåverkan.

Så förändrade rapporten världen

Trots motståndet blev Livestock’s Long Shadow en vattendelare. Rapporten skapade ett helt nytt forskningsfält kring kopplingen mellan djurproduktion och miljö. Den utlöste en kedja av vetenskapliga arbeten som steg för steg fördjupade förståelsen:

Varje steg i denna utveckling bygger på den grund som Livestock’s Long Shadow lade. Utan den rapporten hade debatten om matens miljöpåverkan sannolikt legat årtionden efter.

Djurindustrins markanvändning: det centrala problemet

Rapporten dokumenterade att djurindustrin är den i särklass största mänskliga markanvändaren på jorden. Betesmark täcker 26 procent av jordens isfria landyta, och ytterligare 33 procent av all åkermark används för att odla djurfoder. Sammanlagt upptar djurindustrin 70 procent av all jordbruksmark och 30 procent av hela planetens landyta.

I Amazonas hade 70 procent av den avskogade marken omvandlats till betesmark redan 2006, en siffra som enligt nyare forskning har stigit till omkring 80 procent. Denna expansion driver förlust av biologisk mångfald i en skala utan motstycke. Omkring 30 procent av all mark som används för djurhållning var tidigare habitat för vilda djur. Djurindustrins expansion hotar 306 av världens 825 viktigaste ekoregioner.

Poore och Nemecek (2018) bekräftade och fördjupade denna bild: djurproduktionen upptar 83 procent av jordbruksmarken men levererar bara 18 procent av kalorierna och 37 procent av proteinet. En global övergång till växtbaserad livsmedelsproduktion skulle kunna frigöra 75 procent av världens jordbruksmark. Läs mer om djurindustrins markförstöring.

Klimatpåverkan: från 18 till 14,5 procent, och frågan om den verkliga siffran

Rapportens mest uppmärksammade slutsats var att djurindustrin stod för 18 procent av de globala växthusgasutsläppen. FAO reviderade siffran 2013 till 14,5 procent med den nya GLEAM-modellen. Vid COP28 i december 2023 presenterade FAO ytterligare en ny beräkning som sänkte siffran till 12 procent.

Men kritiker menar att siffrorna systematiskt underskattar djurindustrins klimatpåverkan. Den ursprungliga rapporten jämförde djurindustrins fulla livscykel med transportsektorns direkta förbränning, utan att inkludera transporternas indirekta utsläpp. Och varje ny revision har sänkt siffran, samtidigt som flera forskare och tidigare FAO-tjänstemän har vittnat om att köttindustrins lobbyister utövar stort inflytande över FAO:s beräkningar. Oavsett vilken siffra man använder är djurindustrin en av de absolut största utsläppskällorna på planeten.

Utsläppen fördelas på tre huvudkällor: metan från idisslares matsmältning (37 procent av allt mänskligt orsakat metan), lustgas från gödselhantering (65 procent av all mänskligt orsakad lustgas), och koldioxid från avskogning för betesmark och foderproduktion. Läs mer om matens klimatpåverkan.

Vatten, övergödning och föroreningar

Livestock’s Long Shadow dokumenterade djurindustrin som en av de mest skadliga sektorerna för jordens vattenresurser. Sektorn stod för över 8 procent av mänsklighetens totala vattenförbrukning, främst för bevattning av fodergrödor. Utöver vattenförbrukningen identifierades djurindustrin som en av de största vattenkällorna till förorening genom utsläpp av kväve och fosfor som orsakar övergödning och döda zoner i kustnära havsområden.

Senare forskning har bekräftat och förstärkt denna bild. I Östersjöregionen producerar 23 miljoner grisar, 16 miljoner kor och 244 miljoner kycklingar fyra gånger mer kväve och fosfor i form av stallgödsel än alla 85 miljoner människor i området tillsammans. Övergödningen har skapat döda havsbottnar som täcker en yta större än hela Danmark. Läs mer om djurindustrins övergödning av Östersjön.

Vad rapporten betytt för Sverige

I Sverige bidrog Livestock’s Long Shadow till att förskjuta debatten om kött från en renodlad hälsofråga till en miljö- och klimatfråga. Rapporten gav vetenskaplig tyngd åt krav på förändrade kostråd och styrmedel. Livsmedelsverket har sedan dess successivt skärpt sina rekommendationer och råder nu till maximalt 350 gram rött kött per vecka, bland annat med hänvisning till köttets klimatpåverkan. Naturvårdsverket pekar ut minskat köttätande som en av de mest effektiva åtgärderna för att minska individens klimatpåverkan.

Klimatpolitiska rådet har uppmanat regeringen att prissätta jordbrukets utsläpp av metan och lustgas, en direkt eko av rapportens rekommendationer. Men Sverige saknar fortfarande de styrmedel som FAO efterlyste redan 2006. Djurindustrin subventioneras fortfarande kraftigt genom EU:s jordbruksstöd, som ger nötköttsproduktion 580 gånger mer per kilo protein än baljväxtproduktion. Över 70 procent av Sveriges jordbruksmark används för foderproduktion, trots att svenskodlade baljväxter skulle kunna försörja befolkningen med protein på en bråkdel av ytan. Läs mer om hur Sverige kan bli självförsörjande med ett växtbaserat livsmedelssystem.

Politiska åtgärder som rapporten rekommenderade

Livestock’s Long Shadow avslutade inte bara med problembeskrivning utan lade fram konkreta politiska rekommendationer. FAO föreslog att priser och skatter på animaliska produkter borde spegla deras verkliga miljökostnad, att skadliga subventioner som uppmuntrar miljöförstörande djurhållning bör avvecklas, och att betesavgifter och regleringar kan minska överbetning och markförstöring.

Nästan 20 år senare börjar världen äntligen följa rapportens rekommendationer. Danmark har infört världens första koldioxidskatt på jordbruket genom sin gröna trepartsöverenskommelse. EU utreder Agri-ETS, ett utsläppshandelssystem för jordbruket. Klimatpolitiska rådet i Sverige har uppmanat regeringen att prissätta metan och lustgas från jordbruket. Läs mer om Klimatpolitiska rådets rekommendationer. En matskatteväxling som gör animaliska produkter dyrare och växtbaserade billigare skulle omsätta rapportens insikter i praktisk politik.

Med en förväntad kraftig ökning av kött- och mjölkproduktionen globalt till 2050 är åtgärderna mer brådskande än någonsin. Livestock’s Long Shadow visade vägen redan 2006. Frågan är hur länge världen har råd att vänta. Läs mer om hur växtbaserad omställning stärker självförsörjningen av mat globalt och hur Sverige kan bli självförsörjande med ett växtbaserat livsmedelssystem.