En ny studie i The Lancet Planetary Health visar att en global övergång till växtbaserade dieter skulle kunna spara upp till 995 miljarder dollar årligen i lönekostnader, men också innebära att över 100 miljoner lantbruksarbetare förlorar sina jobb. Forskarna föreslår omställningsstöd till lantbrukare för att arbeta med naturvårdsarbete på tidigare betesmark. Men studien undviker den kritiska frågan: Hur skyddas böndernas markägande?

En global övergång till hälsosamma och hållbara växtbaserade dieter skulle kunna minska jordbrukets behov av arbetskraft med 5–28 procent och spara upp till 995 miljarder dollar per år i lönekostnader. Samtidigt motsvarar detta upp till cirka 106 miljoner färre heltidstjänster i det traditionella jordbruket, även om en del av dessa jobb kan flyttas till mer arbetsintensiv produktion av frukt, grönt och baljväxter.

Detta visar en omfattande studie publicerad i The Lancet Planetary Health, ledd av Yiorgos Vittis vid International Institute for Applied Systems Analysis tillsammans med forskare från University of Oxford.

Så gjordes studien

Forskarna skapade ett globalt register över arbetskraftsbehov för olika livsmedel i 179 länder för 13 växtbaserade produkter och 7 animaliska produkter (fokus på primärproduktion). De kopplade detta till fyra kostscenarier från EAT-Lancet-kommissionen: flexitarian, pescetarian, vegetarisk och vegansk kost. Därefter beräknade de hur en global övergång skulle påverka jordbruksproduktion och arbetskraftsbehov fram till 2030 och 2050 (resultat visas för 2030).

Stora förändringar i arbetskraft och ekonomi

Resultaten visar dramatiska skillnader.

Minskade arbetskraftsbehov globalt

• Flexitarian/pescetarisk kost: 5 procent minskning (19 miljoner AWU)
• Vegetarisk/vegansk kost: 22-28 procent minskning (84-107 miljoner AWU)
• Slutsats: Minskningen beror främst på minskad djurhållning som kräver mycket arbetskraft

Ekonomiska besparingar

• 290-995 miljarder dollar per år (i minskade lönekostnader) (0,2-0,6 procent av global BNP)
• Visar hur extremt resursintensiv köttproduktion är både i arbetskraft, mark och foder

Stora regionala skillnader

• Danmark och Irland: 60-61 procent färre jobb redan vid flexitarian kost
• Colombia och Ecuador: 81-109 procent fler jobb vid flexitarian kost (ökad frukt- och grönsaksproduktion)
• Subsahariska Afrika: Tillväxt inom trädgårdssektorn (t.ex. Eritrea och Gambia med 75-78 procent ökning)

Forskarna föreslår rättvis omställning

För att hantera de 19-107 miljoner förlorade jobben föreslår forskarna att de enorma besparingarna återinvesteras i omställningsstöd:

Naturvårdsarbete på tidigare betesmark

• 10-40 procent av frigjorda jordbruksarbetare skulle kunna övergå till naturvårdsarbete (scoping-analys)
• Kostnad: 130-220 miljarder USD i lönekostnader
• Marken skulle användas för återställning och återvildning
• Passar perfekt ihop med den betesmark som frigjörs när köttproduktionen minskar

Finansieringskällor

• Omdirigera nuvarande jordbrukssubventioner (500 miljarder USD årligen enligt studien)
• Befintliga program för ekosystemtjänster (40 miljarder USD årligen enligt studien)
• De besparingar som görs (290-995 miljarder USD)

Den stora frågan som forskarna undviker

Här kommer studiens allvarliga lucka: När forskarna pratar om att lantbruksarbetare ska arbeta med naturvård på ”frigjord betesmark” diskuterar de inte ett ord om vad som händer med böndernas markägande (studien nämner ”arbete i naturvård på mark som inte längre behövs för jordbruk” utan att specificera ägande).

Kritiska frågor som lämnas obesvarade

• Behåller bönderna sin mark när den blir naturvårdsområde?
• Om ja, får de dubbel ersättning genom både ägande och naturvårdslön?
• Om nej, vem köper marken och till vilket pris? Är det frivilligt eller tvång?
• Hur kompenseras förlusten av en betydande ekonomisk tillgång?

Här är olika tänkbara scenarier:

1. Bönderna behåller ägandet: Får ersättning via ekosystemtjänstprogram för att sköta naturvård på sin egen mark. Ger trygghet men kräver enorma nya finansieringsströmmar.
2. Statliga uppköp: Staten köper marken till marknadspris och anställer tidigare ägare som naturvårdsarbetare. Ger likvida medel men bönderna förlorar sin tillgång.
3. Arrendemodeller: Långsiktiga arrenden där bönderna får intäkter från marken och samtidigt arbetar med naturvård. Kompromiss med viss trygghet.
4. Globalt kapital köper upp marken: När betesmark frigörs och lantbruk pressas ekonomiskt öppnas dörren för att internationella kapitalfonder (t.ex. BlackRock) köper upp marken och markägandet stannar inte Sverige. Resultat: avkastning flyttas utomlands, bönder blir arrendatorer på sin tidigare mark och vår livsmedelssäkerhet urholkas.

Vad krävs för att bönderna ska bli vinnare i omställningen?

En genuint rättvis omställning till ett växtbaserat livsmedelssystem måste inkludera:

• Rättvisa och generösa ersättningsnivåer om mark övergår till annat ägande
• Tydliga regler för markägande under hela processen
• Långsiktiga garantier för ekonomisk trygghet

Vår slutsats

Vi håller med: matsystemet måste ställas om i grunden. Utan en tydlig kurs mot mer växtbaserade dieter minskar chansen att nå klimatmålen dramatiskt.

En global övergång till hälsosamma och hållbara dieter kan frigöra upp till 995 miljarder dollar per år i lönekostnader och minska arbetskraftsbehovet i jordbruket med upp till 28 procent. Starka siffror, men de svarar inte på den avgörande frågan: vem äger jorden i morgon?

När studien talar om en rättvis omställning till ett mer växtbaserat livsmedelssystem saknas en central dimension, nämligen ägandet av jordbruksmarken. Just detta är kärnan i en verkligt rättvis omställning.

För oss innebär en rättvis omställning att lantbrukare behåller kontrollen över sin mark, eller får en generös och rättvis ersättning om ägandet förändras.

Vi står på böndernas sida i den växtbaserade livsmedelsomställningen. De är dem som förser oss med mat. Också av nationella säkerhetsskäl behöver jordbruksmark i första hand ägas av lantbrukare, inte av globala industribolag.