Tidskriften TIME rapporterar om en ny peer-reviewed studie i PLOS Climate som kastar en obarmhärtig skugga över hela animalieindustrins klimatkommunikation. Forskare vid University of Miami har granskat 1 233 miljöpåståenden från världens 33 största kött- och mejeriföretag under perioden 2021 till 2024. Resultatet är lika tydligt som skrämmande. 98 procent av påståendena, 1 213 stycken, klassas som greenwashing. Endast tre hade vetenskapligt stöd. Nästan allt vi får höra från kött- och mejerijättarna om deras klimatansvar är, med forskarnas egna ord, vilseledande.
Studien är en sällsynt kraftfull systemgranskning. Att tidskriften TIME lyfter den är ingen slump utan ett tecken på dess tyngd. Det är helt enkelt den mest omfattande granskningen hittills av hur den största enskilda klimatbovan i matsystemet kommunicerar om sin egen påverkan. Och den kommer samma vecka som FAO och WMO på Earth Day konstaterade att extremvärmen redan pressar världens livsmedelssystem till bristningsgränsen. Två rapporter, samma vecka, samma budskap. Vi har inte råd att fortsätta lyssna på den bransch som står för problemet när den påstår sig vara en del av lösningen.
Vad forskarna faktiskt fann
Granskningen omfattar bolag som JBS, Cargill, Tyson Foods, Marfrig, Minerva, Nestlé, Danone och 26 andra av världens största animalieproducenter. Forskarna har klassat påståendena enligt ett etablerat ramverk för greenwashing. Vaga mål utan tidsplan, obestyrkta projektioner, nettonolllöften som helt bygger på klimatkompensation, och ”hållbarhet” utan mätbar definition. 467 av de 1 233 påståendena, 38 procent, var omöjliga att verifiera, eftersom de gällde löften om en avlägsen framtid. Bara för 356 av påståendena, 29 procent, fanns något stödjande underlag. Och vetenskapligt stöd, från peer-reviewed forskning, fanns för exakt tre.
17 av de 33 företagen har nettonolllöften, en kraftig ökning från fyra företag år 2020. Men löftena bygger nästan utan undantag på klimatkompensation, alltså på att betala andra att minska sina utsläpp, snarare än på faktisk minskning av den egna djurhållningens utsläpp. Det är samma taktik som fossilindustrin har använt i flera årtionden. Skillnaden är att animalieindustrin nu hakar på samma strategi när tiden för verklig klimatomställning redan är knapp.
Studien innehåller exempel som vore komiska om de inte var allvarliga. Ett företag annonserade ett ”pilotprojekt för regenerativt jordbruk” på 24 gårdar. Det motsvarar 0,0019 procent av bolagets verksamhet. Andra företag listade åtgärder som mikrovågsugnar i personalmatsalen så att de anställda kan ta med egen lunch, eller smalare packtejp på förpackningarna. Detta presenteras som klimatarbete av bolag vars verksamhet bidrar till en sjättedel av världens växthusgasutsläpp.
”Det vi ser här är att de skrapar på ytan”, säger studiens huvudförfattare Maya Bach i TIME.
De släpper ut mer än Chevron, Shell eller BP
De fem största köttbolagen, JBS, Marfrig, Tyson, Minerva och Cargill, hade 2023 ett samlat klimatavtryck på cirka 496 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Det är mer än vad Chevron, Shell eller BP släppte ut var för sig samma år. Trots det får animalieindustrin sällan samma kritiska granskning som olje- och gasbranschen. När Shell publicerar en blomstrande klimatrapport möts den av misstro från journalister och tillsynsmyndigheter. När JBS lovar nettonoll rapporteras det i regel som positiva nyheter.
Studien visar varför den asymmetrin måste upphöra. Kött- och mejerisektorn står för minst 16,5 procent av världens växthusgasutsläpp och 57 procent av världens utsläpp från matproduktion. Metan från idisslarna ensamt står för mer än hälften av sektorns klimatpåverkan. På 20 års sikt fångar metan 86 gånger mer värme än koldioxid. Det är, som vi tidigare har skrivit om i artikeln Djurhållning står för en tredjedel av världens metanutsläpp orsakade av människor, en koloss som i flera decennier fått tala om sin egen klimatpåverkan utan att någon krävt bevis.
82 procent av EU-stödet och animalieindustrins gigantiska resursbas
Här finns den svenska och europeiska udden. En studie i Nature Food från 2024 av Kortleve och medförfattare visar att ungefär 82 procent av EU:s gemensamma jordbrukspolitik, CAP, i praktiken stödjer produktion och konsumtion av animalier. När direkta djurbidrag räknas samman med stöd till fodergrödor, betesmarkshektar och indirekta subventioner hamnar över fyra femtedelar av unionens jordbruksbudget, motsvarande omkring 57,7 miljarder euro per år, hos en sektor som står för en dryg sjättedel av världens klimatkris. Detta har vi skrivit om utförligt i Avskaffa EU:s animaliesubventioner som slukar 82 procent av EU:s jordbruksstöd. CAP är en av EU:s största budgetposter och utgör ungefär en tredjedel av hela unionens långtidsbudget.
Snedfördelningen blir ännu tydligare i siffrorna för enskilda grödor och djurslag. Som vi visade i artikeln EU:s jordbruksstöd: Nötkött får 580 gånger mer pengar än baljväxter är det inte bara en kvantitativ snedvridning, utan ett system som bokstavligen prissätter klimatskadlig mat lägre än den klimatsmarta.
Det skapar en resursasymmetri som är svår att överskatta. Skattebetalarna finansierar, genom CAP och nationella kompletteringar, just den bransch som forskningen nu visar systematiskt vilseleder oss om sin egen klimatpåverkan. Pengarna går till djurproduktion. Djurproduktionen använder en del av vinsten till klimatpåståenden, PR och lobbyism. 98 procent av påståendena är greenwashing. Kretsloppet är komplett, och det är skattebetalarna som betalar för det.
När man undrar varför motståndet mot köttskatter, mot EU:s metanregleringar, mot reklamförbud och mot utsläppsmål i jordbrukssektorn alltid verkar så väl finansierat, finns förklaringen här. En bransch som tar emot 82 procent av jordbruksstödet har råd att bekosta lobbyister, kommunikationsbyråer och ”oberoende” forskningsinstitut i en skala som klimatforskare och folkhälsomyndigheter aldrig kan matcha. Ojämlikheten mellan den som betalar reklamen och den som granskar den är systematisk.
Varför detta måste prägla den svenska debatten
Sverige är en del av EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Svenska lantbrukare får del av CAP-medlen. Svenska konsumenter möter dagligen den reklam som studien nu klassar som greenwashing, från ”klimatsmart kött” till ”mjölk som är bra för klimatet”. Svenska politiker skriver livsmedelsstrategier, skolmåltidsupphandlingar och offentliga kostråd där animalieindustrins klimatpåståenden tas för goda varor. Vi har själva, i Riv upp livsmedelsstrategin: Sverige ökar animalieproduktionen med 15 till 25 procent medan Danmark rewildar tio procent av landet, beskrivit hur svensk politik nu rör sig i exakt motsatt riktning från det forskningen efterfrågar.
Allt detta måste nu omprövas.
Om 98 procent av en branschs klimatkommunikation är falsk, kan inte svenska myndigheter längre förlita sig på den i upphandlingar, kostråd eller beredskapsplanering. Om branschen slipper ansvar för sin klimatpåverkan trots att den släpper ut mer än oljebolagen, saknar utsläppshandelssystem, koldioxidskatter och klimatmål i jordbrukssektorn all konsekvens. Om den industri som får 82 procent av EU-stödet är densamma som systematiskt greenwashar, krävs en fullständig översyn av CAP, inte småjusteringar.
Tre krav som måste följa
Studien pekar ut en riktning som Hållbart Matsystem länge förespråkat. Men nu finns peer-reviewed belägg för att vägen framåt är den enda rimliga.
1. Reglera animalieindustrins klimatkommunikation på samma sätt som fossilindustrins
Konsumentverket, Reklamombudsmannen och EU-kommissionen måste behandla köttets och mejeriets klimatpåståenden med samma misstänksamhet som olje- och gasbolagens. Greenwashing måste få juridiska konsekvenser, inte bara varumärkeskonsekvenser. Kommissionens arbete med Green Claims-direktivet måste stramas åt, inte urvattnas. Norge har redan börjat ta steget. I Norge förbjuder korvreklam till unga medan Kullgren kräver köttgaranti beskrev vi hur den svenska regeringen rör sig i motsatt riktning.
2. Omdirigera CAP-medel från animalie- till växtbaserad produktion
EU:s jordbruksbudget är det kraftfullaste verktyg vi har för omställning av livsmedelssystemet. Att 82 procent av den går till en sektor som bär 57 procent av matproduktionens utsläpp är klimatpolitiskt ohållbart och ekonomiskt irrationellt. Varje euro som flyttas från köttsubventioner till baljväxter, fullkorn, grönsaker och frukt ger mer hälsa och mindre utsläpp per satsad krona. Det visar varje seriös analys på området, och det är också vad EU:s eget klimatråd nu rekommenderar, vilket vi gick igenom i EU:s klimatråd: Slopa animaliesubventionerna och satsa pengarna på jordbrukets omställning.
3. Sätt stopp för falska klimatpåståenden i svensk reklam
Om 98 procent av kött- och mejeribranschens klimatpåståenden är greenwashing kan reklam om ”klimatneutral mjölk”, ”hållbart kött” eller ”klimatsmart nöt” inte längre tolereras i svenska medier. Reklamombudsmannen och Konsumentverket behöver dra strängare gränser, och branschorganisationer som LRF, LRF Mjölk och Svenskt Kött bör upphöra att sprida klimatpåståenden utan vetenskapligt stöd.
Slutord
Den som följer debatten på avstånd kan tycka att detta handlar om procentsatser. Det gör det inte. Det handlar om vad vi gör med det enskilt största hotet mot klimatet i livsmedelssystemet, och om vi tillåter att den mäktigaste aktören i det systemet får fortsätta fakturera sanningen när det gäller sitt eget avtryck.
Under årtionden har kött- och mejeriindustrin fått definiera sig själv som ”del av lösningen”. Peer-reviewed forskning visar nu, svart på vitt, att 98 procent av den självbilden är greenwashing. Samtidigt går 82 procent av EU:s jordbruksstöd till just den branschen. Den kombinationen är inte ett olyckligt sammanträffande. Det är en systematisk snedfördelning av europeiska skattemedel till en sektor som använder dem för att vilseleda oss om sina verkliga utsläpp.
Forskningen är entydig. Pengarna är spårbara. Ansvaret för att agera ligger hos kommissionen, regeringen, Konsumentverket, Livsmedelsverket och riksdagens jordbruksutskott. Det är dags att sluta behandla animalieindustrins klimatlöften som seriösa åtaganden och börja behandla dem som det studien nu visar att de är. Ett av vår tids största greenwashing-projekt.
Källor
Bach, M., Loy, L., Mach, K.J., Shukla McDermid, S., Jacquet, J. (2026): Environmental claims, climate promises, and ’greenwashing’ by meat and dairy companies. PLOS Climate 5(4): e0000773. https://doi.org/10.1371/journal.pclm.0000773
Pressmeddelande via EurekAlert, 22 april 2026: https://www.eurekalert.org/news-releases/1124525
TIME (22 april 2026): Scientists Reveal the Scale of Meat and Dairy Industry Greenwashing. https://time.com/article/2026/04/21/meat-dairy-industry-sustainability-greenwashing-study/
Kortleve, A.J., Mogollón, J.M., Harwatt, H., Behrens, P. (2024): Over 80% of the European Union’s Common Agricultural Policy supports emissions-intensive animal products. Nature Food 5, 288 till 292. https://doi.org/10.1038/s43016-024-00949-4
FAO och WMO (22 april 2026): Extreme heat is pushing agrifood systems to the brink worldwide. https://www.fao.org/newsroom/detail/extreme-heat-is-pushing-agrifood-systems-to-the-brink-worldwide/en










































