Djurindustrin är den största orsaken till övergödningen av Östersjön. Jordbruket står för cirka 40 procent av den vattenburna tillförseln av kväve och 30 procent av fosforn till havet. Ungefär 70 procent av det som odlas i Östersjöregionen blir till djurfoder. Resultatet är döda havsbottnar som nu täcker en yta större än hela Danmark. En omställning till växtbaserad livsmedelsproduktion skulle drastiskt minska utsläppen av kväve och fosfor och ge Östersjön en chans att återhämta sig.

Så orsakar djurindustrin övergödning

Övergödning uppstår när för mycket kväve och fosfor läcker ut i vattendrag och hav. Näringen driver en okontrollerad tillväxt av alger som förbrukar enorma mängder syre när de bryts ner. Syrebristen dödar livet på havets botten. Allt som behöver syre tvingas flytta eller dör.

Djurindustrin är drivkraften bakom detta. I hela Östersjöns avrinningsområde finns årligen 23 miljoner grisar, 16 miljoner kor och 244 miljoner kycklingar som producerar 2 miljoner ton kväve och 0,4 miljoner ton fosfor i form av stallgödsel. Det kan jämföras med de 85 miljoner människor som bor i samma område och vars avföring och urin innehåller 0,5 miljoner ton kväve och 0,1 miljoner ton fosfor. Djuren genererar alltså fyra gånger mer kväve och fyra gånger mer fosfor än alla människor i regionen tillsammans.

Källa: Stockholms universitets Östersjöcentrum

Det odlas enorma mängder foder för att försörja dessa djur. Ungefär 70 procent av det som odlas i Östersjöländerna blir till djurfoder, och hälften av de näringsämnen som djuren äter importeras. Varje gång gödseln sprids på åkrarna läcker kväve och fosfor ut i vattendrag som rinner ut i Östersjön. Ammoniakavgång från stallgödsel bidrar ytterligare. I Sverige står jordbruket för nära 90 procent av ammoniakutsläppen, och en stor del av det kvävet faller ner i vatten och bidrar till övergödningen.

Döda bottnar: en yta större än Danmark

Konsekvenserna syns tydligt på havets botten. Enligt HELCOM och SMHI är ungefär en femtedel av Östersjöns djupbottnar helt syrefria (anoxiska), och totalt är omkring en tredjedel av havsbotten drabbad av syrebrist (hypoxi). De helt döda bottnarna täcker en yta på cirka 55 000 kvadratkilometer, betydligt mer än hela Danmark (43 000 kvadratkilometer).

Dessa döda zoner är inte statiska. Runt 1999 inträffade en så kallad regimförskjutning i Östersjön, och efter det ökade de helt syrefria bottnarna kraftigt. Trots att näringstillförseln av kväve har minskat med ungefär en tredjedel och fosfor med drygt hälften sedan 1980-talet fortsätter övergödningen att vara allvarlig. HELCOM:s senaste rapport konstaterar att Östersjöns tillstånd inte har förbättrats de senaste 30 åren vad gäller övergödning. Mer än 97 procent av Östersjön klassas fortfarande som övergödd. Läs mer om djurindustrins påverkan på biologisk mångfald.

Jordbrukets andel av näringsutsläppen

Jordbruket är den främsta landbaserade källan till övergödning i Östersjön. Enligt HELCOM bidrar jordbruket med nästan 60 procent av den vattenburna kvävetillförseln till havet. I Sverige står jordbruket för lite mindre än hälften av de mänskligt orsakade utsläppen av kväve och fosfor till haven.

Problemet förstärks av att djurproduktionen kräver enorma mängder foder. Det innebär stora arealer gödslad åkermark som ständigt läcker näring. I hela Östersjöregionen producerar lantbruksdjuren 1 270 000 ton kväve och 250 000 ton fosfor i form av stallgödsel varje år, enligt HELCOM. Stallgödseln innehåller ofta mer näring än vad grödorna kan ta upp, och överskottet läcker ut i vattendragen.

Havs- och vattenmyndigheten konstaterar att effekten av genomförda åtgärder mot fosforläckage motsvarar bara 15 procent av det möjliga åtgärdsutrymmet och bara 7 procent av det totala behovet. För kväve täcks 30 procent av åtgärdsutrymmet. Det innebär att nuvarande insatser är helt otillräckliga.

Köttkonsumtionen belastar också reningsverken

Djurindustrins bidrag till övergödningen sker inte bara genom jordbruksläckage. Det finns en annan, ofta förbisedd väg: köttkonsumtionen belastar även reningsverken. Kött och andra animaliska produkter innehåller mycket protein, och protein innehåller kväve. När vi äter stora mängder animaliskt protein utsöndras överskottskvävet via urinen. Kvävet hamnar i avloppet och når reningsverken, som trots avancerad teknik inte kan fånga allt. Det kväve som passerar igenom släpps ut i vattendrag och hav, där det bidrar till övergödningen. Supermiljöbloggen har beskrivit hur köttkonsumtionen skapar direkta problem för reningsverken.

I Sverige släpper reningsverken ut uppskattningsvis 14 000 till 15 000 ton kväve per år till kustvatten, trots att kvävereningen i genomsnitt ligger på omkring 60 procent. Reningsverken står för drygt 20 procent av de mänskligt orsakade kväveutsläppen till kusten. Ryaverket i Göteborg, Nordens största reningsverk, har investerat hundratals miljoner kronor i utbyggd kväverening för att hantera de ökande kvävemängderna i avloppsvattnet. Forskare vid Göteborgs universitet har visat att övergödningen av havet är direkt kopplad till vår köttkonsumtion.

Kopplingen är enkel men kraftfull: ju mer animaliskt protein vi äter, desto mer kväve hamnar i avloppet, desto hårdare belastas reningsverken, och desto mer kväve läcker ut i Östersjön. En övergång till växtbaserad kost skulle minska kvävebelastningen från båda hållen samtidigt: mindre stallgödsel från jordbruket och mindre kväve i avloppsvattnet. Det är en dubbel vinst som sällan lyfts i debatten. Läs mer om hur bönor kan minska kväveutsläppen till Östersjön.

Djurindustrin driver även försurning av haven

Försurning innebär att havets pH-värde sjunker, vilket skadar koraller, musslor, fiskar och andra marina organismer. Djurindustrin bidrar till försurningen genom sina höga utsläpp av växthusgaser. Metan och lustgas från lantbruksdjur driver den globala uppvärmningen, som i sin tur löser mer koldioxid i haven och sänker pH-värdet.

Enligt Poore och Nemecek (2018) orsakar nötköttsproduktion kraftigt högre försurande utsläpp per protein än alla växtbaserade proteinkällor. Luftföroreningar från djurindustrin, inklusive svaveldioxid och kväveoxider, förstärker försurningen ytterligare. Läs mer om matens klimatpåverkan.

Växtbaserat jordbruk: den effektivaste lösningen

Det mest effektiva sättet att minska övergödning och försurning är att ställa om till växtbaserad livsmedelsproduktion. Det innebär att odla proteinrika baljväxter, spannmål och oljeväxter direkt för mänsklig konsumtion istället för att producera foder till djur som sedan blir kött, mjölk och ägg.

Joseph Poore, huvudförfattare till den banbrytande studien i Science 2018, konstaterade att en växtbaserad kost sannolikt är det enskilt mest effektiva sättet att minska sin miljöpåverkan, inte bara vad gäller växthusgaser utan även övergödning, försurning, markanvändning och vattenförbrukning. Studien visar att de animaliska produkterna med lägst miljöpåverkan fortfarande överträffar genomsnittet för växtbaserade proteinalternativ.

Ett växtbaserat jordbruk i Östersjöregionen skulle eliminera behovet av enorma mängder djurfoder och drastiskt minska den totala mängden stallgödsel. Mindre gödsel innebär mindre kväve och fosfor som läcker ut i vattendragen. Baljväxter som ärter, bönor och linser kan dessutom binda kväve från luften genom sin symbios med kvävefixerande bakterier, vilket minskar behovet av konstgödsel ytterligare. Läs mer om hur bönor kan minska kväveutsläppen till Östersjön.

Politiska åtgärder som krävs

Övergödningen kan inte lösas enbart genom tekniska åtgärder på gårdsnivå. Det krävs strukturella politiska beslut som förändrar hela livsmedelssystemet. EU:s jordbruksstöd subventionerar i dag nötköttsproduktion med 580 gånger mer per kilo protein än baljväxtproduktion. Dessa snedvridna subventioner gynnar ett system som fortsätter att förgifta Östersjön.

En matskatteväxling som höjer skatten på animaliska produkter och sänker den på växtbaserade alternativ skulle styra konsumtionen bort från de mest övergödande livsmedlen. Klimatpolitiska rådet har uppmanat regeringen att prissätta jordbrukets utsläpp av metan och lustgas. Läs mer om Klimatpolitiska rådets rekommendationer.

Danmark har visat vägen genom sin gröna trepartsöverenskommelse som inkluderar världens första koldioxidskatt på jordbruket. Agri-ETS, ett utsläppshandelssystem för jordbruket på EU-nivå, skulle kunna sätta ett pris på de kväveutsläpp som orsakar övergödningen och skapa ekonomiska incitament för omställning till växtbaserad produktion. Läs mer om hur växtbaserad omställning stärker självförsörjningen av mat globalt och förbättrar Sveriges livsmedelsberedskap.

Östersjön kan inte vänta. Varje dag som djurindustrins utsläpp av kväve och fosfor fortsätter sprider sig de döda zonerna på havets botten. 97 procent av havet är redan övergött. En omställning till växtbaserad livsmedelsproduktion är den enda åtgärd som angriper problemet vid roten och kan ge vårt innanhav en chans att återhämta sig.