Sveriges första nationella kvävebudget visar att 60 procent av allt kväve som vi människor i Sverige släpper ut i Egentliga Östersjön kommer från jordbruket. Det handlar om ungefär 14 000 ton kväve per år. Kvävet vandrar dit på två vägar: cirka 8 900 ton via grundvatten och vattendrag från åkrarna och cirka 4 900 ton via luften som ammoniak från djurstallar och gödselhantering. Båda vägarna leder tillbaka till animalierna.

Östersjöcentrums faktablad fördelar inte utsläppen mellan animalier och vegetabilier. Men det svenska jordbruket är i mycket hög grad inriktat på djurproduktion. Vall och grönfoderväxter upptar omkring 45 procent av åkermarken och används framför allt som foder. Räknas också den spannmål och de baljväxter som odlas till djurfoder närmar sig foderandelen 70 procent. Jordbrukets ammoniakutsläpp domineras av djurhållningen: stallgödsel, betesgödsel, lagring och spridning står tillsammans för ungefär två tredjedelar enligt Naturvårdsverket. När forskarna pratar om jordbrukets kväveutsläpp pratar de alltså i hög grad om mjölken, osten, äggen och köttet på våra tallrikar.

Den nya budgeten presenterades vid Baltic Breakfast i april 2026 av Filip Moldan från IVL Svenska Miljöinstitutet och Bo Gustafsson från Stockholms universitets Östersjöcentrum. Östersjöcentrum är ett centrum vid Stockholms universitet som arbetar tvärvetenskapligt med att stärka och förmedla marin forskning till politiker, myndigheter och samhällsaktörer. Baltic Breakfast är centrumets regelbundna frukostseminarier om aktuella miljöfrågor i Östersjön. På frågan vad som är viktigaste åtgärden inom jordbruket svarade Moldan rakt: minska konsumtionen av animaliskt protein.

Det är en obekväm slutsats för regeringen. Sveriges livsmedelsstrategi 2.0 publicerades våren 2025 och har som mål att kraftigt öka svensk livsmedelsproduktion. Jordbruksverket bedömer i sin tur att antalet djur skulle behöva öka med 15 till 25 procent fram till 2035 för att nå föreslagna mål. Vi har skrivit om motsägelsen i Riv upp livsmedelsstrategin. Den nya kvävebudgeten gör motsägelsen ännu skarpare.

Östersjöns tre delar och var Sverige släpper ut

Östersjön delas av forskare i tre delar. Bottniska viken är det nordliga havet mellan Sverige och Finland från Sundsvall och uppåt. Egentliga Östersjön är den centrala bassängen mellan Stockholm och Baltikum samt söderut till Polen och Tyskland. Det är där övergödningen är värst. Kattegatt och de danska sunden är vattnet mellan Sveriges västkust och Danmark där Göteborg och Malmö ligger.

Människans utsläpp dominerar i de sydliga havsbassängerna

För att förstå siffrorna måste man skilja mellan natur och människa. En del av kvävet i Östersjön kommer från naturliga processer som vi inte kan göra något åt. Resten orsakas av oss människor. Det är där politiken kan göra skillnad.

Tabellen nedan visar fördelningen av Sveriges egna mänskliga kväveutsläpp till varje havsbassäng. I de sydliga havsbassängerna där övergödningsproblemen är allvarligast är jordbruket den helt dominerande källan.

* Areella sektorn omfattar jordbruk, skogsbruk och vattenbruk. I Bottniska viken utgör skogsbruk en betydande del (cirka 9 procent av antropogen kvävetillförsel). I Egentliga Östersjön och Kattegatt dominerar jordbruket den areella sektorn nästan helt.

Avloppssektorn rymmer både stora kommunala reningsverk och enskilda avlopp. Och här finns en länk till animalierna som ofta missas. När vi äter mer animaliskt protein utsöndrar vi också mer kväve i urinen. Det kvävet hamnar i avloppet och måste sedan renas bort. När Ryaverket i Göteborg 2014 satsade 360 miljoner kronor på utbyggd kväverening var orsaken just det ökade köttätandet. Animaliekonsumtionen syns alltså inte bara i jordbrukets siffra utan även i en del av avloppssiffran.

Industri och transport är ett samlingsbegrepp där vägtrafiken är en stor källa till luftburet kväve. Vägtrafikens kväveoxidutsläpp har minskat med ungefär 75 procent sedan 1990 enligt Naturvårdsverket tack vare hårdare avgaskrav. De vattenburna industriutsläppen domineras av pappers- och massaindustrin som i huvudsak ligger längs Bottniska vikens kust och därför syns mest i den havsbassängen.

Den atmosfäriska kvävedeposition till Östersjön som härstammar från svenskt jordbruk har minskat med endast 15 procent sedan 1990. När alla andra sektorer har tagit kraftiga kliv har djurhållningens utsläpp i praktiken stått stilla.

Animalierna är kärnan i problemet, inte bara köttet

På Baltic Breakfast var Filip Moldan rak.

”Vi äter på tok för mycket kött över lag. Utsläppen för att producera animaliskt protein är mycket större än för vegetariskt.”

Moldan väljer sina ord noga. I första meningen säger han kött. I den andra säger han animaliskt protein. Det är ingen slarv. Köttet är det mest synliga problemet men mjölken, osten och äggen bär samma kvävebörda. Stallgödsel från nötkreatur inklusive mjölkkor är en stor källa till ammoniak från jordbruket. En mjölkko äter och utsöndrar kväve dygnet runt under hela laktationsperioden. Vall och grönfoderväxter är den största grödgruppen på svensk åkermark omkring 45 procent och används framför allt som foder till idisslare.

Att enbart prata om kött låter mejeribranschen gå fri. Då växer försvarsstrategin ”ät mindre kött, drick mer mjölk” fram. Den är politiskt bekväm men miljömässigt verkningslös. Forskningen säger något annat: minska hela animalieproduktionen.

Logiken är enkel. Foder kräver enorma mängder gödslade åkrar oavsett om det går till mjölkkor, grisar, slaktnöt eller höns. Stora delar av kvävet vandrar inte ens via grödan utan släpps direkt från djurstallar, gödsellagring och gödselspridning. När majoriteten av Sveriges åkermark används till foderproduktion och när EU:s jordbruksstöd ger nötkött och lamm 580 gånger mer än baljväxter (när foderstöd räknas vidare till animalieprodukter) går läckaget inte att lösa utan att minska animalieproduktionen.

Sverige bryter sina löften om Östersjön

Sverige är medlem i Helcom som står för Helsingforskommissionen. Helcom är det internationella samarbete som sedan 1974 förvaltar Östersjöns miljö. I samarbetet ingår alla nio länder runt Östersjön plus EU. Genom Baltic Sea Action Plan har länderna enats om överenskomna nationella utsläppstak för kväve och fosfor till varje havsbassäng. Att överskrida taken är ett brott mot ett internationellt åtagande.

Sverige överskrider redan idag taket för Egentliga Östersjön och ligger precis på gränsen för Kattegatt och de danska sunden. Och det blir värre. Efter decennier av minskande utsläpp ökade kvävebelastningen från svenska vattendrag till Egentliga Östersjön under hela perioden 2010 till 2020. Östersjöcentrum konstaterar att ökningen sammanfaller med ökad användning av mineralgödsel och högre spannmålsskördar per hektar. Branschens favoritargument att ”vi blir hela tiden effektivare” stämmer alltså inte. Mer skörd per hektar har tvärtom följts av mer läckage.

Tre konkreta krav till svensk politik

1. Sätt nationellt mål om halverad animaliekonsumtion till 2035

Sverige saknar idag mätbart mål för minskad animaliekonsumtion. Naturvårdsverket bör i sin årliga övergödningsrapport explicit redovisa hur stor andel av kväveutsläppen som kommer från animalieproduktionen. Livsmedelsverkets kostråd bör tydligt rekommendera minskat intag av animaliska livsmedel av miljöskäl och inte bara av hälsoskäl. Och regeringen bör fastställa ett nationellt mål om halverad animaliekonsumtion till 2035 i linje med vad EU:s vetenskapliga klimatråd förordar.

2. Riv upp livsmedelsstrategins mål om ökad animalieproduktion

Att satsa på 15 till 25 procents ökning av en sektor som redan dominerar ett av Sveriges allvarligaste miljöproblem är ohållbart. Riksdagens miljö- och jordbruksutskott bör återöppna livsmedelsstrategin med Östersjöcentrums och IVL:s underlag på bordet. Strategin behöver inte revideras. Den behöver rivas upp.

3. Halvera animalierna i offentlig matupphandling till 2030

Skola, omsorg och äldreboende serverar varje dag mer kött och mejeri än vad både hälsa och klimat tål. Kommunerna har full upphandlingsfrihet men följer sällan upp med konkreta minskningsmål. En halvering av animalierna i offentlig mat till 2030 skulle direkt minska Sveriges kväveläckage till Östersjön. Som vi visat i Avskaffa EU:s animaliesubventioner och som även EU:s eget klimatråd förordar bör EU-stödet flyttas från animalier till växtbaserat parallellt. Norge har redan börjat ta steget mot striktare animaliepolitik vilket vi beskrivit i Norge förbjuder korvreklam till unga.

Slutord

Vetenskapen är tydlig. 60 procent av Sveriges människoorsakade kväveutsläpp till Egentliga Östersjön kommer från jordbruket och eftersom svenskt jordbruk i mycket hög grad är inriktat på djurhållning handlar siffran i praktiken om mjölken, osten, äggen och köttet på våra tallrikar. Och även en del av avloppssiffran är i grunden animaliekväve som passerat genom våra kroppar. Den viktigaste åtgärden är att minska animaliekonsumtionen i hela bredden från mjölk och ost till ägg och kött. Forskarna har gjort sitt arbete. Östersjön väntar inte. Det är dags för politiken att göra sitt.