Årets tema lyder ”Acting locally for global impact”, på svenska ungefär ”lokala handlingar för global påverkan”. Det sätter fingret på något viktigt. Stora förändringar börjar nästan alltid i det lilla och det nära. Varje måltid är ett sådant lokalt beslut. Miljontals måltider tillsammans blir en global kraft.

Att äta växtbaserat är det mest effektiva sättet att återställa biologisk mångfald.

Därför hör mångfald och mat ihop

För att förstå kopplingen räcker det att titta på hur livet på jorden faktiskt fördelas idag. I den uppmärksammade studien ”The Biomass Distribution on Earth”, publicerad 2018, kartlade forskare all biomassa på planeten.

Av all biomassa från däggdjur utgör tamboskap idag ungefär 60 procent och människor omkring 36 procent. De vilda däggdjuren är nere på bara cirka 4 procent.

Men bilden har inte alltid sett ut så här. Sedan människans uppkomst har den samlade biomassan hos vilda däggdjur minskat med drygt 80 procent. Den främsta förklaringen är inte jakt utan utrymme. När betesmarker och foderåkrar breder ut sig trängs vilda djur och växter undan. Djurhållningens markanvändning är därför en av de allra största drivkrafterna bakom både avskogning och förlust av livsmiljöer.

Djurhållningen lägger beslag på omkring 77 procent av all jordbruksmark i världen, men ger bara ungefär 18 procent av kalorierna och 37 procent av proteinet. Det är en anmärkningsvärt ineffektiv användning av planetens yta.

Kor och får hör dessutom till de livsmedel som tär allra mest på den biologiska mångfalden räknat per gram protein.

Att äta växtbaserat ger utrymme för de vilda djuren

Här kommer den verkligt hoppfulla delen.

Om världen äter mer växtbaserat frigörs enorma ytor, eftersom djurhållningen tar upp så mycket av jordbruksmarken. Jordbrukets markanvändning kan då minska med ungefär tre fjärdedelar, från 4,1 miljarder hektar till 1 miljard hektar.

Det motsvarar en yta lika stor som Nordamerika och Brasilien tillsammans. All mat vi behöver skulle alltså kunna produceras på ungefär en fjärdedel av dagens jordbruksmark. Resten skulle kunna lämnas tillbaka till naturen.

Det visar den hittills största sammanställningen av matsystemets miljöpåverkan, gjord av Joseph Poore och Thomas Nemecek och publicerad i Science 2018. Studien bygger på data från närmare 40 000 gårdar i 119 länder.

Naturen är förvånansvärt snabb på att läka när den får plats. Skogar växer upp, våtmarker återställs, växtätare och rovdjur formar landskapet på nytt och ekosystemen blir starkare. Det är detta som rewilding handlar om.

Vad detta betyder för Sverige

Få länder har bättre förutsättningar än Sverige att ta till vara på den här möjligheten. Vi har stora landytor, en jämförelsevis gles befolkning och en redan rik natur att bygga vidare på. Möjligheterna för storskalig rewilding är mycket goda.

Ändå pekar svensk politik åt ett annat håll. Den nuvarande livsmedelsstrategin, det styrdokument som styr Sveriges livsmedelspolitik, syftar till att öka animalieproduktionen. Samtidigt som grannlandet Danmark gör tvärtom och avsätter mark för rewilding i stor skala.

Hållbart Matsystem har tidigare argumenterat för att riva upp livsmedelsstrategin just därför att den låser fast Sverige i ett markslukande matsystem när trenden borde vara den omvända.

Årets tema om lokal handling passar Sverige väl. Många av de viktigaste matbesluten fattas nämligen lokalt, i kommuner och regioner. När en kommun väljer vad som ska serveras i skolor, förskolor och äldreomsorg formar den efterfrågan på mat för tusentals människor varje dag. Det är lokal handling med verklig räckvidd.