När en hållbarhetsexpert på KRAV använder en av Sveriges största dagstidningar för att misstänkliggöra Livsmedelsverkets råd om matfetter i skolan och samtidigt argumenterar för produkter som KRAV själva certifierar, är det allvarligt.

Den 17 maj 2026 publicerade UNT debattartikeln ”Varför serveras industrifetter i Uppsalas skolor?” av Eve Roubinet. I bylinen lyfts hennes titel ”disputerad agronom och förälder i Uppsala”. Längre ner i texten får läsaren reda på att hon ”jobbar som hållbarhetsexpert på KRAV men skriver texten som privatperson”. Det är ett fikonlöv. Hennes argumentation rör KRAV:s kärnverksamhet och slutsatsen att ”erbjuda svenska, gärna ekologiska alternativ … borde vara en självklarhet” pekar rakt mot KRAV-certifierade produkter, däribland KRAV-smör.

Sakargumentet är att Flora och liknande bredbara fetter bör bytas ut eftersom oljorna extraheras med hexan. Roubinet skriver att ”EFSA konstaterade 2024 att tillgängliga säkerhetsdata för hexan är otillräckliga” och att ”ECHA nyligen klassificerat hexan som hälsofarligt vid långvarig exponering”. Hon utelämnar att EFSA i samma rapport uttryckligen anger ”absence of concern” för genotoxicitet och varken rekommenderar förbud eller sänkta gränsvärden. Hon utelämnar också att ECHA:s klassificering rör arbetsmiljö och industriell exponering, inte spårmängder i färdig livsmedelsolja.

Det egentliga misstänkliggörandet kommer i nästa stycke. Roubinet skriver att Livsmedelsverkets råd är viktiga, men att de ”fokuserar främst på näringsinnehåll, inte på hur livsmedel produceras eller vilka processhjälpmedel som används”. Där insinueras att rådet att välja omättat fett före mättat, grundat på decennier av forskning om hjärt-kärlsjukdom som är Sveriges vanligaste dödsorsak, är otillräckligt prioriterat. I en skola där barnen inte själva väljer väger varje sådan signal från en hållbarhetscertifiering extra tungt.

Hennes klimat- och beredskapsargument håller inte heller. Livsmedelsverket skriver själv att ”smör orsakar större utsläpp av växthusgaser än raps- och olivolja”. SLU-rapporten ”Räcker maten?” (2026) visar att svenskt jordbruk redan producerar 200 till 250 procent av befolkningens proteinbehov, men att hälften går till djurfoder. Att lyfta mejerier som en beredskapslösning är att vända ryggen åt det som mättar flest människor per hektar.

När KRAV använder sitt hållbarhetsvarumärke för att driva skolmaten bort från omättat fett och mot mer mättat fett, samtidigt som förtroendet för Livsmedelsverket försvagas, sker en allvarlig förskjutning av vad hållbarhet borde betyda. Uppsala kommun bör hålla fast vid Livsmedelsverkets kostråd och välja svensk rapsolja och andra omättade fetter i skolmaten. Det är hållbart för barnens hälsa, klimatet och beredskapen.